En riktigt bra sommardeckare

 Foto: Mikael Richter

 
Innan jag kunde gå ordentligt och medan min vän Staffan fortfarande kunde detsamma så körde han mig till Borensbergs bibliotek för påfyllning i läshögen. Hade googlat fram tre prisbelönade/nominerade deckare från senaste året som stod inne på bibliotekshyllan.
Christoffer Carlsson har skrivet en kompetent  historia i Leif GW stil som tyvärr är komplett ointressant, kommer inte ens ihåg varför den heter Den tunna blå linjen. Hoppa över den.
Niklas Natt och Dag har skrivet 1793 och den minns man för att miljön är unik och intressant. Mord år 1793, man lär sig en hel del om ett Stockholm i förfall och om hur polisväsendet fungerade, sen är man förstås väldigt avundsjuk på författarens efternamn. Det är annat än Carlsson det.
Men helt överlägsen denna duo är Anders De la Motte Höstdåd.
Alla hans böcker sedan debuten för några år sedan är tydligen prisbelönade eller nominerade till nåt pris. Den här är kanon, titeln är ju osannolikt trist och den innehåller så mycket standard grejer i svensk deckaregenre att man bara borde gäspa.
En kvinnlig polis som har personliga problem och ett dåligt förhållande till sin dotter. En gammal historia i ett litet samhälle som nästan alla vill att den ska se ut och helst vara en olycka. Kommunpampar som vill dra ett streck och gå vidare. Men det blir oerhört bra och spännande. Man undrar varför?
För min del, förutom att den är välskriven, är det nog att jag hänger med i historien från början till slut Det är många personer men man fattar precis vilka alla är och även om historien växlar mellan nutid och dåtid så är det helt klart var vi befinner oss. Allt känns verkligt förutom kanske "actionslutet" och in i det sista undrar man: hur gick det till, vem gjorde det och när slutet kommer och ”allt kommer att bli bra” då har jag kapitulerat för länge sedan, 420 sidor super bra deckare.
Grattis till Carlssons pris för Bästa-deckare-han-läst-på-jävligt-länge och grattis till dig som ännu inte läst den och som gillar en riktig bladvändare.
Och till mig som har kvar andra De la Motte att dyka ned i.
 
 

Ett steg framåt

 
Med ett visst vemod men ändå glädje över framsteg är det dags att säga adjö till mina hjälpmedel.  Stöveln, s.k. foamwalker, skyddade min hälsena den första tiden av försiktig självläkning. Betastödet var aldrig nån favorit men jag hade två st för stöd innan jag gick över till kryckor helt och hållet. Rullstol är bekvämt men nu ska den tillbaka till hjälpmedelscentralen där den ska göra ny tjänst hos nån annan som behöver. 
Två kryckor är det nu som gäller. En krycka med kaffekopp i den andra är en liten lycka eller kortare sträckor inomhus utan kryckor. Det går framåt rent bokstavligt. 
 

Kultursommar

 Pressbild Markus Gårdner
 
Inte hade jag räknat med att behöva bli lite tillfälligt handikappad för att det skulle bli av med besök på sånt jag tänkt på länge.
Dalhalla utanför Rättvik, Västanåteatern i Sunne och Vadstena Akademin, inga nya platser och företeelser men nya för mig denna sommar extraordinär 2018.
Björk hade konsert i Dalhalla och nog var det en liten pärs att ta sig fram på kryckor över parkeringar, i snirklande grusgångar. Men det var det värt. Recensenter hyllade konserten, en visuell konstinstallation som inte liknar nåt annat. Konserten 2012 i Stockholm tyckte jag var bättre musikaliskt - kanske den bästa någonsin alla kategorier men även denna var ett överjordiskt äventyr.
Teater är inget jag är van vid, har somnat i teaterfåtöljen i Linköping men inte så denna gång när Västanåteatern i högsommarvärme tog sig an Anna Svärd, handlingen lite mossig Selma Lagerlövs 1800-tal men musiken, dansen, dräkterna och svänget! Jag blev ärligt talat helt golvad av något för mig helt unikt. Nästa år tar dom sig an ”Den Poetiska Eddan” - längtar redan.
Och så tog jag mig till Vadstena och drabbades av Vadstena Akademiens föreställning Solen och Nordstjärnan. 1600-tals barockopera är inget jag sett live förut. Gärna en vacker Händel-aria i stereon men 2 timmar gammelfranska texter om ungdom och kärlek? Flera olika musikstycken, scener som fogats samman till en föreställning full med fantastiska dräkter, vacker musik på gamla instrument, härligt!
1600-talets tankevärld känns både långt bort och nära, hyllningar till kungar och texter om hjärta och smärta. 
1800- talets bondesamhälle i Anna Svärd med klassmotsättningar känns mycket närmare vår tid. Och så Björk med sitt senaste album Utopia - in i framtiden, en dröm om ett samhälle i harmoni.
Och visst är det hoppfullt att alla föreställningar varit helt slutsålda, folk far från när och fjärran i Sommarsverige för att uppleva och glädjas åt nya spännande perspektiv.
Fantastiska föreställningar allihopa där man flämtat i värmen: "Jösses kan dom göra på detta sättet, så läckert!"