"The Force of life, the game of creation, rythm and movement"

 
Från en konsert i Saltzburg för ett par veckor sedan när hon spelar Gershwin, så här nära satt jag tyvärr inte...
Flygel,vibrafon,klockspel,celesta och ondes martenot och en jätteorkester på över 100 musiker. Detta under Esa-Pekka Salonens fasta ledning. Det är inga lättlyssnade verk som står på programmet. Först en pianokonsert av Bela Bartok, som aldrig lyfter men sedan bärs alla nya instrument in. Ondes martenot var ett av de allra första elektroniska instrumenten, från 1920-talet faktiskt. Verket som nu tar sin början är den väldiga Turangalila symfonin, 1 timma och 20 min hyllning till kosmisk kärlek,liv och död. Namnet kommer från sanskrit där "lila" betyder livets kraft, skapelsens spel, rytm och rörelse, typ. Ett helt unikt verk, som inte är alldeles lättillgängligt. Starkt, böljande av den franske tonsättaren Olivier Messiaen, skrivet i slutet av 1940-talet.

I centrum denna kväll är varken maestro Salonen,fransyskan som spelar ondes martenot utan Yuja Wang - hennes flygel placerad nästan mitt i konserthallen. Före paus i lång ceris aftonklänning men när hon gör entré för Turangalila-symfonin är det i en minimal kortkort sak som glittrar som en smaragd, mer hud än klänning så att säga. Hon är en av världens främsta panister, 29 år från Peking. Yuja är alldeles magnifik när händerna flyger över tangenterna. Allra bäst är hon i en modern och krävande reportoar, och nu är det svindlande svårspelat och hon behärskar naturligtvis varenda not till fulländning. En sånt makalös energi i anslaget, man tappar fullständigt hakan.

Jag är på konsert i Berwaldhallen denna augustikväll då jag fyller 66 och en föräras en upplevelse utöver det vanliga.

Hemma i soffan i Klockrike igen några timmar senare tänker jag på Yuja. På väg mot en ny scen, en ny publik som ska dra efter andan när hon kliver in på scen, en smaragd som måste prestera. Ett ganska ensamt och väldigt krävande liv i konserthallar och hotellrum världen över. Här är ett klipp ur en dokumentär om henne från svtPlay.

 

En riktig bamse

 
Inte så sällan träffar man på denna jättelarv så här års. Det är träfjärilens rejäla avkomma som är på väg att förpuppa sig till nästa säsong. Uppåt 1 dm (!) lång och riktigt fullmatad. Larven lever upp till ett par år inne i en mindre frisk trästam och det är just när den är på väg ut till förpuppningen som du kan komma att korsa dess väg.
Den kallas också Trädödare. Alltså inte träd-dödare, som jag trodde, inte heller trä-dödare utan ska läsas som träd-ödare. Alltså en som ödelägger träd med sina gångar. Fjärilen är inte så i ögonfallande. En anonym  gråbrun nattfjäril som skugglikt rör sig genom augustimörkret.
Cossus Cossus på franska

I lustiga huset

 
Sommarens stora publikdragare på Moderna Museet Stockholm är "Yayoi Kusama - i oändligheten". 87 år är hon den lilla japanska damen och ett exempel på hur man kan snöa in fullständigt. På Prickar, som hon började med redan på 60-talet och Pumpor. Det är skulptur, målningar, installationer och kläder. Bilden är en rekonstruktion av ett varuhusfönster i nån superkänd modebutik på Manhattan med tanten i naturlig blygsam storlek. Idag är hon en mytomspunnen legend, att hon har ett mentalsjukhus som fast punkt i tillvaron där hallucinationer är en del bara ökar mystiken kring denna dam. Hennes tavlor är de som betalas bäst av alla levande kvinnliga konstnärer läste jag. Jag vet inte om jag blir golvad direkt men på gott humör och förundrad, absolut. Det är lite som att hamna på Gröna Lunds Lustiga huset, en del av hennes installationer och spegelrum.
Är det konst eller bara en kul grej - det kan man fråga sig. Men den frågan är naturligtvis helt irrelevant. Har du vägarna förbi så missa inte att inträda i oändligheten.
DNs Birgitta Rubin skrev när hon ställde ut i London:
"i en annan tid hade hon säkert varit schaman, medicinman eller en nunna med uppenbarelser. Helgonförklarad är hon i alla fall."