Snickra bör man annars dör man...

 
Lusten att bygga och snickra ärvde jag nog av min pappa. På sjuttiotalet minns jag bruna fåtöljer med gröna manchesterkuddar. De höll inte så länge. Många varianter på stereobänkar har det blivit. Minns en jättekonstruktion som rymde förstärkare, alla skivor och inbyggd belysning från samma period. Den krävde flera man vid förflyttning och krossade armaturen i åtminstone en trappuppgång när spånskivorna skulle byta bostad.
Nu går det lite bättre, man har lärt sig en del, men det är lika roligt att hitta på och försöka göra nåt användbart. Några bra maskiner, en bra lokal och rejält med tid så..
Just nu står denna konstruktion i min lilla snickarverkstad och blir väl klar om nån vecka eller så. Det ska bli ett  ΨšΩφφæΓ.
#1 / / Anonym:

Bygg ett till Lena också! Hon är snart pensionär.

#2 / / Anonym:

Och jag som inte snickrar så mycket, skall jag dö nu?

Svar: Inte nu men om några decennier är det dags - för oss alla
Tomas