Men Leif då!

 
 
Men Leif!  Vad var det som slank ut ur munnen i SVT intervjun i söndags kväll. En av de reportrarna kunde inte annat än säga: Va!!?  när du sagt 
"Det är ju så vannisinnigt höga skatter i det här landet”
”Betalar jag in 20 - 30 miljoner per år, vad fan får jag för pengarna.”
Får du inget för pengarna menar du?
"Inte mycket"
Och inte blev det bättre när du på svenskt näringslivs hemsida försöker rätta till fadäsen. 
Visst har du betalt en himla massa skatt eftersom du tjänat en himla massa pengar. Men du har missförstått nåt grundläggande. Det går liksom inte ut på att man ska få tillbaka en himla massa om man betalt en himla massa skatt. Du ska få det du behöver när du behöver det. Det kallas solidaritet.
Så här: om du får en hjärtinfarkt av all stress så ska det komma en modernt utrustad ambulans inom rimlig tid, tas om hand av utbildad personal, skjutsas snabbt på vägar som är av bra kvalitet till närmsta sjukhus oavsett om du har nån dyr försäkring eller inte. Men förhoppnings slipper du, frisk och rik är aldrig fel.
Annat än hjärtoperationer du får tillgång till om du vill och behöver, gratis universitetsutbildning (du har visst två examen - duktigt), lärare och barnomsorg till barn, skolmat, lekplatser och skolavslutningar, kollektivtrafik, bibliotek, rättsväsende, motorvägar för Scanialastbilar, en fungerande riksdag med bra avlönade politiker som slipper leva på mutor, o.s.v. o.s.v.
Så om nu näringslivstopparna i Svensk Näringsliv  tycker att du gjort ditt i ledningen (du är ju ändå över 70) Gå i pension! Följ dina barnbarn till en lekplats (skattefinasierad), hämta dom från förskolan (skattefinansierad), ta bussen eller tåget (skattefinansierad) med dom till nåt trevligt skattefinansierat utflyktsmål, kanske ett museum eller så. Känn efter vad bra ni har det, var nöjd! Det här handlar inte om att det må vara lagligt att ha 30 miljoner på lager i Holland. Det här är mycket viktigare än dina stålar på Malta.
DUMSTRUT!