Den svavelgula himlen

Lättläst och bra!

Så vill man gärna ha böckerna man läser. Ett moget språk som bara flyter fram på sidorna utan den minsta synbara ansträngning från vare sig författare eller läsare. En insikt i mänskliga relationer som är lite mer än den man själv eventuellt besitter, helst lär man sig något, om sig själv, andra och världen.

Talar jag om årets nobelpristagare Kazuro Ishiguro? Kanske det, "Återstoden av dagen" tror jag att jag läste med förtjusning för över 20 år sedan, filmen såg jag om för bara något år sedan. Ser fram mot att ta mig an hans senaste "Begravd jätte" - jag lyckades med att ställa mig som nr 1 i bibliotekskön!

Men egentligen tänker jag på den bok jag njuter av just nu: "Den svavelgula himlen" av Kjell Westö. Jag hade inte läst något tidigare av denne belönade finlandssvensk och han överträffar mina förväntningar med råge.

Handling: en oklar skrämmande händelse i nutid gör att berättaren går tillbaka till barn- och ungdom för att minnas hur han som pojke ur arbetarklass blev vän med en finlandssvensk överklassfamilj och blir observatör och mer än så av det som händer inom familjen Rabell.

Boken har både språk, insikt och drivet i att man vill veta hur det går.

Ser fram mot slutet och hans mångdubbelt belönade "Hägring 38" från 2013, och så Ishiguro då.

Det här kan bli en härlig bokhöst!

#1 / / Annika:

Instämmer i din slutkläm om bokhösten. När du är klar med Westö, "Hägring 38"är också jättebra, så rekommenderar jag "Koka björn" av Mikael Niemi. Den känns redan efter några sidor som en läsupplevelse i antågande och kan vara hans bästa bok. Ishiguro är ett så utomordentligt val till Nobelpriset. Han skriver med sådan tyngd och lyckas täcka in alla aspekter av mänskligt liv I en enda roman som "Återstoden av dagen". Så skickligt!