True Story

När jag såg dokumentären Avicci:True Stories på SVT så var det inte kanske för att Aviciis musik var så intressant för mig. Man ska vara ung och orka hoppa upp och ned tillsammans med andra likasinnade på en stadion i ett par timmar för att gilla den tror jag.
Att jag blev sittande hela dokumentären var för att den gav en så nära och ärlig bild av omständigheterna runt omkring. Gång på gång hörde man hur Tim Bergling ville skjuta upp, avstå från en kommande festivalspelning och hur grabbarna runt omkring slår dövörat till. 
DNs Greta Thurfjell har skrivet en mycket läsvärd krönika om hans död utifrån dokumentären.
När nu familjen meddelar officiellt att han tog sitt liv eftersom han inte orkade längre och ville få frid så känns dokumentären nästan spöklikt smärtsam.
 

Din Feed-Back är Wichtig för Oss!

 Fyll i thenna Enkät så Kunna Wij Förbätthra Döds-Upplefwelsen Ytterlighare. Din Feed-Back är Wichtig för Oss!
 
Efter att tagit mig igenom (hela!) den fullständigt humorbefriade Begynnelse av Dan Brown så behöver man ju något betydligt roligare som kan skoja med konst, religion och vår samtid på ett himla kul sätt.
David Nessle skapade twitterkontot @muralgranskaren som nu också blivit bok. Medeltidskonst som samtidskommentator eller bara för att det är idiotiskt och kul.
@muralgranskaren - utvalda godbitar
Här kommer en till.
 
Fem Thagars Skägg-Stubb. Blinghade Disk-Handskar. Sur-Deghar Under Armen. Hypster-Påfwen Giör Allting Rätt.

Galleria degli Uffizi

 
 
När jag återkommer till Florens en fredag i april slås jag av den väldiga mängden av turister i kvarteren runt Piazza della Signoria och Piazza del Duomo. Kön till Uffizierna var lång då för 12 år sedan och nu är det lika lång, även om biljetterna är förbokade.Här finns ju några ikoniska målningar från fram för allt renässansen som lockar, verk av Leonardo da Vinci  eller Boticelli tex. Mängder av ungdomar far runt med mobilkameran och ställer sig snabbt framför berömdheterna och plåtar sig själva först och Leonardo i bakgrunden. Jag gillar mer den lilla tjej som går runt med en mycket tung konstbok som hon bläddrar i, letar reda på rätt konstverk och läser om Caravaggios Medusas huvud eller nåt annat välkänt.
Själv så väntar jag på att få träffa Bia igen för det finns några helt magiska porträtt här. Det är tex. porträtten av hertigparet av Urbino, Peruginos porträtt av Francesco delle Opere från 1494 och så ett par av Bronzinos mästerverk 
Porträttet av Bia de Medici målades av Bronzino 1542. Hennes far var den blivande storhertigen av Florens Cosimo Medici, som knappt var vuxen när han blev pappa. Mamman förmodas vara någon yngre flicka av enkel börd som kom i ädlingens väg, länge innan han gifte sig med någon fin adelsdam.
Bia har finaste klänningen på, både örhänge och en fint halsband med pappans profil på medaljongen.Det är som en gloria kring den lilla flickan, hennes allvar och klara blick som möter din och tiden står stilla.
Bia blev bara fem år.
Hon dog älskad och saknad men fick ändå evigt liv i detta underbara porträtt.