... bakifrån vintern i skallen dig slår

 
 
En sommardag...
 
För hösten vet...
 
Så tänker du bara att tiden går
och håller jag ut tills det blir vår
så kanske att nånting händer
så slåss du för livet i vinterns hus
och äntligen ser du en gnutta av ljus
och äntligen vintern vänder
 
Så sänker du äntligt din gard och står
med rödögon näsblod och tovigt hår
på tröskeln till trösten och ljuset
och vänder dig om och går ut mot vår
men bakifrån vintern i skallen dig slår
så du trillar på näsan i gruset
 
Där ligger du still...
#1 / / David:

Vad vackert. Det tar jag nog och använder till, förhoppningsvis, sista inlägget om denna vinter.