Mozart och luftning

 
 
Dagarna går rätt långsamt får man säga. Sjukvårdarna vid senaste besöket på US var dock nöjda med utvecklingen.
Höger ben gipsat till och med 21 juni, då tas det bort om allt ser bra ut.
Vänster ben (”total hälseneruptur”) får jag numera lufta och ska gymnastisera lite försiktigt flera gånger /dag. Steg för steg växer senan ihop igen hoppas man och där har jag fortfarande inte det minsta ont.
Nedtrappning av morfinet är snart fullbordat och det är lite kärvare på natten. Men det går.
Man kan tro att med så mycket tid att slå ihjäl så skulle man hinna läsa tjocka böcker men det finns inte inte så mycket kraft till sånt faktiskt. Hjärnan är fullt upptagen med vardagens små hållpunkter, morgontoalett, frukost, högläge av ben, träning, äta middag, läsa tidning och post, vila och ha lite lagom tråkigt och se fram mot alla som hjälper mig i vardagen. Nästa besök helt enkelt.
Mozarts optimistiska kammarmusik, lättsam och just rätt är perfekt soundtrack till en fm på altanen. Inga tyngre grejer där heller.
Så är läget på ett ungefär.
 

Fågeltornskampen 2018

 

... man får minnas vad som hände innan man blev sittande i rullstol annars blir det bara sjukdomsprat ...

Man samlar alltså ihop ett lag från den lokala fågelklubben, går upp okristligt tidigt (man ska vara på plats i fågeltornet kl 05.00) och sedan kryssar man och spanar. Själv anländer jag efter att fått i mig förmiddagskaffet till Nybropllattformen vid Svartåmynningen.
Då är medlemmarna i Linköpings fågelklubb fortfarande på ett strålande humör. Krysslistan är omfattande redan då. Några arter till blir det säkert innan kl 13 då fågeltornskampen avslutas.
Man tävlar alltså mot andra torn i Sverige, Finland och Danmark. Bara i Sverige är ett 80-tal fågeltorn anmälda. Minst två medlemmar ska säkert identifiera en art. Men mycket är för att sprida fågelintresset bland allmänheten, det är ju Fågelskådningens dag denna lördag i början av maj.
Reglerna är noga med hur det går till men trots allt är det bara ren glädje att få spana fågel tillsammans med andra.
Själv är jag jättenöjd med att få in ett par rödbenor i kikaren, mitt livs andra pilgrimsfalk och ett tjugotal gulärlor på samma gång. 
Hur det gick?
I Sverige vann Ottenby på Öland förstås, 108 arter, vi (dvs inte jag) identifierade 73 arter. Ganska bra.
 

Hokuspokus

 
För att underlätta min vardag så har jag numera en massa inlånade prylar
Rullstol av modell Etac Cross 5, två st ”beta-stöd”, (enslags gåstol), duschstol, toastolsstöd, arbetstol i köket och kryckor. En hel arsenal av hjälpmedel som underlättar min vardag men viktigare är nog trots allt en hel uppsättning med andra ”hjälpare” som jag inte ens visste att jag hade.
Först benätarceller (osteoklaster) som ständigt tuggar i sig gammalt ben och gör smala spår som sedan fylls igen av benbyggande celler (osteoblaster) som ersätter det som försvunnit och dessutom vet hur mycket. Jag har lärt mig genom ”Benboken” av Per Aspenberg att detta är en riktigt komplicerad process som inte ens forskarna förstår helt. Och sen kan man lära sig om BMP (nåt slags protein - bilden) som drar till sig celler vid benbrott, som bildar brosk, som kläds in i ben, och blodkärl som växer in, brosket försvinner och det blir benmärg. 
Kroppen är fantastisk.
Hokuspokus typ.