Porträtt av en dam

 
Vi träffades i somras, Trijntgen och jag. Hon gifte sig nyligen med målaren Thomas Wyck men porträttet  målades av hans vän Johannes Verspronck. Kolla bara hur han fick till hyn, håret, för att inte tala om kragen, spetsar och broderier.
Hon är ung  och full av liv, kan knappt hålla sig för skratt. Du möter hennes blick och 377 år bara försvinner som i ett nafs. Hon för undan några hårstrån med handen och fnissar en aning, förläget.
Versproncks "Portrait of a Lady" hänger på Norton Simon Foundation i Los Angeles. 

Abramović !

Balkan Baroque Marina Abramović bild: Britte Montigny
 
Så pallrade jag mig iväg till utställningen The cleaner, en retrospektiv utställning av  Marina Abramović verk under flera decennier. Måste erkänna att jag har varit lite skeptisk, performancekonst där ofta den egna kroppen ( ibland smärtfyllt och farligt, t.o.m. blodigt) används som redskap tycker jag kanske inte är min grej. Trots månader på Moderna i Stockholm och rekommendationer kom jag inte iväg,  men nu ett par dagar innan stängning på Louisiana utanför Köpenhamn så blev det äntligen av.
Allt förstod jag inte, men berörd inför det djupt enkla, omskakande mänskliga, det blev jag. Tex att passera väldigt nära mellan två unga helt nakna riktiga människor så man snuddar vid dem, en mycket märklig känsla. Balkan Baroque politiskt starkt från 90-talet - förtvivlan och folkmord eller det tre månader långa verket från MoMa New York The artist is present. Där satt hon hela dagarna och mötte besökarnas blick vid ett bord i en ordlös kommunikation för den som ville sätta sig på stolen mitt emot. Allt filmat i närbild, neutrala nakna ansikten, allvarliga, några med tårarna rinnande utan kontroll, starkt.
En resencent skrev: Inför Marina Abramović verk är det omöjligt att inte beröras.  
Det är bara att hålla med, jag ger mig.
 

Gräset grönare på ett annat galleri

 

”Stirra ner på skärmen och bara gå, så kan du hitta nånting riktigt bra” Adrian Pettersson

Gräset är alltid grönare på andra sidan heter det ju, så sant. Speciellt får man säga om mina besök på konstmuseer kors och tvärs i världen.

Jag har besökt stora och små, berömda och mindre kända från The Broad i Los Angeles till Ubud på Bali. Från Oslo till Sydeuropa.

Ibland glömmer man sin egen bakgård. Norrköping har ett fint konstmuseum, det besöker jag kanske vartannat år. I Linköping är det flera år sen jag såg nåt senast måste jag rodnande erkänna.

Men så tog jag mig iväg till ett par av stans gallerier och såg ett par riktigt bra utställningar.

Adrian Pettersson jobbar med sprayfärg och akryl i en modern stil som har potential, inte tekniskt fulländat och motiv av varierande kvalité.

Mattias Frogemar är en mer mogen konstnär med teknik i toppklass och många bra verk som skulle passa på vilket större museum som helst. Tur att jag hann och se dom här innan jag fick se dom i nåt betydligt större sammanhang.

Mattias Frogemars hemsida

Adrian Pettersson facebook