Kultursommar

 Pressbild Markus Gårdner
 
Inte hade jag räknat med att behöva bli lite tillfälligt handikappad för att det skulle bli av med besök på sånt jag tänkt på länge.
Dalhalla utanför Rättvik, Västanåteatern i Sunne och Vadstena Akademin, inga nya platser och företeelser men nya för mig denna sommar extraordinär 2018.
Björk hade konsert i Dalhalla och nog var det en liten pärs att ta sig fram på kryckor över parkeringar, i snirklande grusgångar. Men det var det värt. Recensenter hyllade konserten, en visuell konstinstallation som inte liknar nåt annat. Konserten 2012 i Stockholm tyckte jag var bättre musikaliskt - kanske den bästa någonsin alla kategorier men även denna var ett överjordiskt äventyr.
Teater är inget jag är van vid, har somnat i teaterfåtöljen i Linköping men inte så denna gång när Västanåteatern i högsommarvärme tog sig an Anna Svärd, handlingen lite mossig Selma Lagerlövs 1800-tal men musiken, dansen, dräkterna och svänget! Jag blev ärligt talat helt golvad av något för mig helt unikt. Nästa år tar dom sig an ”Den Poetiska Eddan” - längtar redan.
Och så tog jag mig till Vadstena och drabbades av Vadstena Akademiens föreställning Solen och Nordstjärnan. 1600-tals barockopera är inget jag sett live förut. Gärna en vacker Händel-aria i stereon men 2 timmar gammelfranska texter om ungdom och kärlek? Flera olika musikstycken, scener som fogats samman till en föreställning full med fantastiska dräkter, vacker musik på gamla instrument, härligt!
1600-talets tankevärld känns både långt bort och nära, hyllningar till kungar och texter om hjärta och smärta. 
1800- talets bondesamhälle i Anna Svärd med klassmotsättningar känns mycket närmare vår tid. Och så Björk med sitt senaste album Utopia - in i framtiden, en dröm om ett samhälle i harmoni.
Och visst är det hoppfullt att alla föreställningar varit helt slutsålda, folk far från när och fjärran i Sommarsverige för att uppleva och glädjas åt nya spännande perspektiv.
Fantastiska föreställningar allihopa där man flämtat i värmen: "Jösses kan dom göra på detta sättet, så läckert!"
 

Din Feed-Back är Wichtig för Oss!

 Fyll i thenna Enkät så Kunna Wij Förbätthra Döds-Upplefwelsen Ytterlighare. Din Feed-Back är Wichtig för Oss!
 
Efter att tagit mig igenom (hela!) den fullständigt humorbefriade Begynnelse av Dan Brown så behöver man ju något betydligt roligare som kan skoja med konst, religion och vår samtid på ett himla kul sätt.
David Nessle skapade twitterkontot @muralgranskaren som nu också blivit bok. Medeltidskonst som samtidskommentator eller bara för att det är idiotiskt och kul.
@muralgranskaren - utvalda godbitar
Här kommer en till.
 
Fem Thagars Skägg-Stubb. Blinghade Disk-Handskar. Sur-Deghar Under Armen. Hypster-Påfwen Giör Allting Rätt.

Galleria degli Uffizi

 
 
När jag återkommer till Florens en fredag i april slås jag av den väldiga mängden av turister i kvarteren runt Piazza della Signoria och Piazza del Duomo. Kön till Uffizierna var lång då för 12 år sedan och nu är det lika lång, även om biljetterna är förbokade.Här finns ju några ikoniska målningar från fram för allt renässansen som lockar, verk av Leonardo da Vinci  eller Boticelli tex. Mängder av ungdomar far runt med mobilkameran och ställer sig snabbt framför berömdheterna och plåtar sig själva först och Leonardo i bakgrunden. Jag gillar mer den lilla tjej som går runt med en mycket tung konstbok som hon bläddrar i, letar reda på rätt konstverk och läser om Caravaggios Medusas huvud eller nåt annat välkänt.
Själv så väntar jag på att få träffa Bia igen för det finns några helt magiska porträtt här. Det är tex. porträtten av hertigparet av Urbino, Peruginos porträtt av Francesco delle Opere från 1494 och så ett par av Bronzinos mästerverk 
Porträttet av Bia de Medici målades av Bronzino 1542. Hennes far var den blivande storhertigen av Florens Cosimo Medici, som knappt var vuxen när han blev pappa. Mamman förmodas vara någon yngre flicka av enkel börd som kom i ädlingens väg, länge innan han gifte sig med någon fin adelsdam.
Bia har finaste klänningen på, både örhänge och en fint halsband med pappans profil på medaljongen.Det är som en gloria kring den lilla flickan, hennes allvar och klara blick som möter din och tiden står stilla.
Bia blev bara fem år.
Hon dog älskad och saknad men fick ändå evigt liv i detta underbara porträtt.