Galleria degli Uffizi

 
 
När jag återkommer till Florens en fredag i april slås jag av den väldiga mängden av turister i kvarteren runt Piazza della Signoria och Piazza del Duomo. Kön till Uffizierna var lång då för 12 år sedan och nu är det lika lång, även om biljetterna är förbokade.Här finns ju några ikoniska målningar från fram för allt renässansen som lockar, verk av Leonardo da Vinci  eller Boticelli tex. Mängder av ungdomar far runt med mobilkameran och ställer sig snabbt framför berömdheterna och plåtar sig själva först och Leonardo i bakgrunden. Jag gillar mer den lilla tjej som går runt med en mycket tung konstbok som hon bläddrar i, letar reda på rätt konstverk och läser om Caravaggios Medusas huvud eller nåt annat välkänt.
Själv så väntar jag på att få träffa Bia igen för det finns några helt magiska porträtt här. Det är tex. porträtten av hertigparet av Urbino, Peruginos porträtt av Francesco delle Opere från 1494 och så ett par av Bronzinos mästerverk 
Porträttet av Bia de Medici målades av Bronzino 1542. Hennes far var den blivande storhertigen av Florens Cosimo Medici, som knappt var vuxen när han blev pappa. Mamman förmodas vara någon yngre flicka av enkel börd som kom i ädlingens väg, länge innan han gifte sig med någon fin adelsdam.
Bia har finaste klänningen på, både örhänge och en fint halsband med pappans profil på medaljongen.Det är som en gloria kring den lilla flickan, hennes allvar och klara blick som möter din och tiden står stilla.
Bia blev bara fem år.
Hon dog älskad och saknad men fick ändå evigt liv i detta underbara porträtt.
 
 

Vernisage!

 
En tid följde jag en numera nedlagd blogg som recenserade företeelser som ännu inte inträffat. Tex. så kunde GBs glassnyheter få sig en recension framåt vårkanten innan nån fått chansen att smaka på dem utanför glassfabriken. Det var en kul idé men kanske lite svår att upprätthålla i längden. 
Imorgon lördag 14/4 är det vernisage på SANDER [LAB]. Min brorson David har fotoutställning  där tom 9 maj. 
Jag har naturligtvis sett hans bilder förut och om jag nu ska gå händelserna i förväg och förutspå vad vi kommer att få se så är det inte mina fyrkantiga  turistbilder där traditionell komposition och gyllene snitt står i centrum.
Vi kommer att få se lite mystiska bilder med ibland oklart motiv. Man får söka sig fram i Davids bildvärld. Det är mycket kontrast, ibland tom. oskärpa. Vad menas? 
”Dagen efter” har David kallat sin utställning. Nåt har hänt, osäkert vad. Människor som vänder bort sina ansikten, de påminner en aning om den danska konstnären Vilhelm Hammershøis motiv av hemintriörer. Men de här människorna är ute i naturen eller på en övergiven plats någonstans.
Det är gåtfullt och melankoliskt, spännande och suggestivt.
Typ så blir det tror jag.
Nygatan 42, kl 11-15.
 
Vitalis foto

Inga intressen?

 
Jag råkade läsa ett av de porträtt som brukar dyka upp i dagspressen inför en stundande högtidsdag, ibland på kändisar, ibland någon mera medelsvensson som fyller jämt inom kort. 
Ewa ska bli 50 och är utan tvekan både framgångsrik och högpresterande. Hon är den kvinna som nått högst i graderna inom det svenska försvaret någonsin, flottiljamiral - vackert så. Men sen blir man lite fundersam å Ewas vägnar. Hon och maken, som har egen firma, jobbar jämt och har med andra ord inga intressen. Hennes favoritmat är makaroner och falukorv. Och favoritdryck är ingen mogen Bourdeaux minsann utan kranvatten och kaffe. 
Hon önskade att hon svarat champagne men tydligen inte.
Vatten, makaroner och naturligtvis har hon inte tid att fira 50-årsdagen heller. Herregud så trist.
Kanske hon skulle satsa på det nya ”utvecklingsåret” (förr hette det friår) eller skaffa sig en nördig hobby! Livet kan ju vara så mycket mer än kaffepaus mellan arbetspassen.