Dit kommer jag nog inte...

 
Jag var på Roskildefestivalen några gånger på sjuttiotalet, jag har varit på folkmusikfestival på Irland och rockfestival i Los Angeles mm. mm. Häftiga och minnesvärda upplevelser men Burning Man kommer jag nog aldrig till. Mytomspunnen konstfestival i Nevada och man häpnar lätt över bilder på nätet. 
9 dagar i öknen, +45° på dagen, ner mot nollan nattetid, jättelika konstinstallationer, skulpturer och människor mitt ute i ingenstans. Paret Obama och Bill Gates var där senast tillsammans med 75000 andra. 
Just nu kan du se Mattias Löws bilder från festivalen 2018 på Passagen och fascineras. Han har varit där flera gånger under 20 år och vet vad han talar om då han inviger fotoutställningen på vernissagedagen. Han berättar om hur Burning Man utvecklats och de ideer som genomsyrar festivalen.
Men jag kommer nog inte till Nevada, just nu är det ca 270 dagar tills "the man burns" om du funderar på en biljett (480$ men då ingår allt på plats)
Vi andra får nöja oss med Stora Torget, Linköping - Passagen. Fotografen finns där på lördagar och berättar.
Awesome!

Bilder från Burning Man

Besök hos en munskänk

 

En grå disochdimma-filt lägger sig över landet. Precis som det ska vara i november. Tur att det finns titthål ut till en bättre värld, varför inte till Frankrike? Och tur att man känner en medlem i Munskänkarna som förstår att knuffa själen åt rätt håll.
Châteauneuf-du-Pape låter kanske bekant för dig som uppskattar något riktigt gott från Rhonedalen.
Kryddig nyanserad doft med inslag av fat minsann, och nyanser av jordgubbar, lagerblad, hallon, peppar, lavendel och lakrits om jag inte tar fel. Bättre än 10 nyanser av grått.
Definitivt mycket bättre.

Nr 2211
Munskänkarna

Djupdykning i skattkammaren

 
Det är 47 år sedan jag tog den här bilden. Det är sommar i Trädgårdsföreningen i Linköping 1971 och Kebnekajse med Kenny Håkansson står på scenen. Ingen jättepublik, bara småtrevligt i en småstad, knappast Roskildefestival.
Härom dagen gjorde jag en djupdykning i lådan jag visste stod där längst bort på vinden med svartvita negativ från förr. Blev förbluffad över hur mycket det var och hur bra ordning det var i den. Där går att hitta skatter. Bland det första jag hittade var festivalbilderna från Trädgår´n.
I en annan del av vinden kan man hitta en förstoringsapparat, använda stativet och negativhållaren, en högst modern iPad blir ljusbord. Min gamla (10 år) digitala systemkamera med ett mycket äldre synnerligen analogt närbildsobjektiv och sedan är det "bara" att fotografera av negativen. Ett par program från Adobe i datorn och vips så är det framkallat som det såg ut för ett halvt sekel sedan. Inga kemikalier och inget mörkrum där inte och Kebnekajse gör minsann bra skivor fortfarande.