Lättlyssnade ljudböcker

Ljudböcker har legat i träda sedan jag slutade jobba. Då var det underbart att upptäcka att man kunde använda 50 min/dag till att lyssna på annat än repriser av nyheterna. Populärt och klassiker betydde massor när man inte orkade läsa innan man somnade. Jobbet krävde mycket.
Nu i april 2018 blev det några på raken, en kraftig förkylning när jag landat från Italien var orsaken. Soffan, pappersnäsdukar och diverse lättare medikamenter och så då ljudböcker visade sig vara en bra kombination.
Tänkte att en lättsmält roman i renässansmiljö vore perfekt på resan till Toscana. Den vita liljan av Elisabet Nemert var lättlyssnad, overklig, förutsägbar och fullständigt kass. Betydligt bättre var en av senare års prisade deckardebut, Annabelle av Lina Bengtsdotter. Lättlyssnat, inte förutsägbart, bra inläst men kanske lite för mycket klyschor (polis med panikångest och alkoholproblem).
Fogelbergs Ljudbokspod drivs av Täppas  med dotter. Täppas visar sig ha samma minnesvärda ingång till ljudboksvärlden som jag själv. Musselstranden av Marie Hermansson som skrivit några riktigt bra böcker, tex. Värddjuret eller Mannen under trappan.
Dessutom blev han nyligen ”nitad från första sidan” när Niklas Falk läser Begynnelse av Dan Brown. 
Så det får bli den innan hostan gett sig och vårbruket kan börja på allvar.
 

Vernisage!

 
En tid följde jag en numera nedlagd blogg som recenserade företeelser som ännu inte inträffat. Tex. så kunde GBs glassnyheter få sig en recension framåt vårkanten innan nån fått chansen att smaka på dem utanför glassfabriken. Det var en kul idé men kanske lite svår att upprätthålla i längden. 
Imorgon lördag 14/4 är det vernisage på SANDER [LAB]. Min brorson David har fotoutställning  där tom 9 maj. 
Jag har naturligtvis sett hans bilder förut och om jag nu ska gå händelserna i förväg och förutspå vad vi kommer att få se så är det inte mina fyrkantiga  turistbilder där traditionell komposition och gyllene snitt står i centrum.
Vi kommer att få se lite mystiska bilder med ibland oklart motiv. Man får söka sig fram i Davids bildvärld. Det är mycket kontrast, ibland tom. oskärpa. Vad menas? 
”Dagen efter” har David kallat sin utställning. Nåt har hänt, osäkert vad. Människor som vänder bort sina ansikten, de påminner en aning om den danska konstnären Vilhelm Hammershøis motiv av hemintriörer. Men de här människorna är ute i naturen eller på en övergiven plats någonstans.
Det är gåtfullt och melankoliskt, spännande och suggestivt.
Typ så blir det tror jag.
Nygatan 42, kl 11-15.
 
Vitalis foto

Val d’Orcia - Toscana

 
Vad är det som gör att man så lätt förälskar sig detta landskap? Det blev världsarv 2004 och i motiveringen talas det om hur landskapet omformades under tidig renässans och speglade ideer om det goda styret av ett land. I Sienas stadshus finns Lorenzettis berömda fresker av det goda och dåliga styret av en stat. 
Utsikten på bilden är från Pienza mot Monte Amiata och visst är den ljuvlig, numera är Pienza en liten by mest befolkad av turister men på 1400-talet höll påve Pius II till här. Han tyckte om trakten så han beslöt bygga sitt påvepalats här. Precis som numera så gick skrytbygget helt över styr pengamässigt. Nästa påve ville inte bo här ut på vischan så det blev en liten by som skötte om palatset kvar. Förutom direktkontakt med Gud så umgicks Pius II gärna med damer och hade barn på bygden, han skrev poesi och en självbiografi och lät sig bäras runt i gyllene bärstol, umgicks med folk, frågade och njöt av naturen i trakten.
Själv så hoppar jag över guldstolen, Fiat 500 får duga åt mig.