Besök hos en munskänk

 

En grå disochdimma-filt lägger sig över landet. Precis som det ska vara i november. Tur att det finns titthål ut till en bättre värld, varför inte till Frankrike? Och tur att man känner en medlem i Munskänkarna som förstår att knuffa själen åt rätt håll.
Châteauneuf-du-Pape låter kanske bekant för dig som uppskattar något riktigt gott från Rhonedalen.
Kryddig nyanserad doft med inslag av fat minsann, och nyanser av jordgubbar, lagerblad, hallon, peppar, lavendel och lakrits om jag inte tar fel. Bättre än 10 nyanser av grått.
Definitivt mycket bättre.

Nr 2211
Munskänkarna

Kōji 麹

 
 
Man måste prova nytt ibland, svensk husmanskost i all ära. När ett stort uppslag i tidningen handlar om japansk misopasta  i rätter testar jag. Misosoppa till sushi har man ju provat förut, det var dock svårare än jag tänkte att införskaffa misopasta. Det fick bli min leverantör av asiatiskta special ingredienser på Bielkegatan.
Ett litet paket med nåt halvmjukt anonymt. Smakar lite salt och surt och något mera svårdefinierat, just det umami! Det är det som gäller nu. Gjort på bl.a. sojabönor, spannmål och så en speciell mögelsvamp
Började med en fiskrätt från tidningen, gick vidare med att göra en rulle misosmör att lägga på biffen. Gjorde en grönsaksoppa med allt lämpligt som fanns i kylskåpet och så en rejäl klick av miso. Jag tror det blev en av de godaste soppar jag någonsin gjort.
En TV-kock nämnde i förbigående att man kunde ha misopasta i köttbullssmeten. Jösses, tänkte jag. Svensk husmanskost med japansk skruv. Nåja, där kanske jag ändå hoppar över miso nästa gång.
Misopasta har kommit för att stanna, den lilla mögelsvampen 麹  finns numera i kylskåpet.  
(För dig som har lite rostig japanska uttalas det kōji)
 

Varanasi

 
I lokaltidningen är de duktiga på att skriva "artiklar" om alla småföretagare som öppnar nytt i Linköping och naturligtvis lockar det kunder, som mig. Varanasi är en ny restaurang som jag läste om som satsade på indisk mat och det skulle vara nåt alldeles extra. Nån gång i veckan minst unnar jag mig som pensionär dagens rätt och "Chicken Masala", en indisk klassiker kan väl inte gå fel. Ehh?
Fullständigt smaklöst och ointressant, stor besvikelse!
Men Varanasi i verkligheten, indisk helig stad, pilgrimsort vid Ganges var ingen besvikelse. Jag kom dit i  med tåg i december 1981 och stannade en knapp vecka, en av de absoluta höjdpunkterna på den indiska kontinenten. Stämningen, liv och död, lik som brändes på bål, uråldrig kultur, mystik och skönhet. Det var här gudarna Shiva och Parvati gifte sig och hela skapelsen började, bara så du vet. Stad sedan 2500 år tillbaka. Jag citerar ur resedagboken
På kvällen var vi nere vid "Burning Gaths", ett dussin brinnande lik åt gången. Döda kroppar bars ned hela tiden till floden. Ingen jobbig stämning vid begravningen. Hundar rotade runt i askhögarna, släktingar petade i vedhögarna, oberörbara sover med hundarna. Otäckt och otroligt. Flera hundra år bakåt i tiden och promenaden hem genom basarerna, fascinerande. A. har lärt mig äta från gatuköken. En hel del gott och en del verkligen läckert.
Varanasi på Ågatan - hoppa över den krogen! Varanasi vid Ganges- rekommenderas för din själ.