Äntligen ett rätt!

 
Visst är det svårt det här med att äta rätt. Jag försöker laga allt från grunden, det känns rätt och blir oftast bra och gott.
I söndags hade DN ett avancerat diagram som inte var så lätt att förstå om hur fel jag åt, inte bara jag utan alla vi svenskar. Jag skulle äta mindre potatis och ägg och mera fullkorn, bulgur och grynblandningar. Men jag gillar inte bulgur, inte sedan skolan försökte övertyga oss om att "bulgurpytt" är en maträtt. 
Naturligtvis försöker jag också äta mindre kött och lagar nått helt vegetariskt emellanåt, men egentligen är det bara på restaurang som jag äter vegetariskt med stort nöje. Den senaste vegetariska jag gjorde var nått i ugnen med squash och aubergine, blev väl så där, fick ner det men inte blir det just den vegorätten igen. Så man fortsätter ha lite halvdåligt samvete. Men så äntligen dök ovanstående upp i  Corren och eftersom det präglar varenda frukost hos bloggaren  så känner man sig plötsligt helt rätt, det var länge sedan.
Havregrynsgröt, juice och ostsmörgås!
Linskofta - suck!
DN: 20 goda och klimatsmarta recept inkl linskofta

 

Streetfood!

Här hemma är det väl mera robust hemlagad husmanskost som gäller, snarare än streetfood. Men visst tillhör det resandet att prova, låta sig överraskas och oftast blir det ju något positivt man minns från resan.
I somras på Island blev det väl bara den berömda isländska varmkorven med bröd ett par gånger. Det räknas ju knappt även om den var god, men det var nog mest tillbehören som gjorde det lilla extra.
När jag reste i Asien för många år sedan var det en annan femma. Då lärde jag mig att gå på restaurang inte alltid var det säkraste för magens välbefinnande. Man såg liksom inte vad som försiggick därute i köket. Vid ett tillfälle satt jag på en indisk restaurang, långa dukar som hängde ned från borden, glest med gäster. Ut ur köket kommer kökspersonalen och jagar en stor jävla råtta som försvann in under alla dukar. Besöket förlorade lite av sin charm om man säger, längtade efter streetfood.
På bilden är jag i Pakistan och provar lite grönsaker, lite kött i ett bröd av nån sort. Man nickar till svar när man får nån fråga om sås och får nåt starkt och oväntat. 
Grejen är ju att man kan njuta av skickligheten hos kocken på gatan, man ser hur det ser ut. Är det skitigt så kan man bara gå vidare. 
Här är två härliga videor från Youtube där Mark Wiens provar Bun Kebab på gatan i Karachi. Så skickligt, så läckert.
Bun Kebab i Karachi,Pakistan
Och här strövar två entusiaster runt i Peking, verkar hur hungriga som helst och käkar det ena spännande efter det andra. Mumsisch!
Streetfood tour i Peking
Vad jag själv lagar idag? 
Öhh.. bruna bönor och falukorv, inte så nyskapande och rivna morötter till gör ju knappast att det blir spännande om man säger så...
 
 
 
 

Julsnapsen

 
Jag har en god vän som burit runt en liten flaska traditionell snaps från systemet sedan julen 2017, den har varit med på midsommarfirandet 2018. Nu dyker den snart upp igen, julen 2018. Den är lite tullad på men inte slut. Så är det med åtgången av snapsen, inte så våldsam men man vill ju gärna ha nåt starkt till julbordet. Nåt som borrar sig ner och gör hål i fettdallret i kistan, så man kan pressa ned lite till av julens alla läckerheter.
I det inre av mitt barskåp står ovanstående flaska, endast provad.
Alltså hembränd snaps från Mönchberg, västra Tyskland. En present från föräldraföreningen vid något EU projekt som jag var med i för rätt många år sedan. Men man kan ju inte hälla ut päronsnapsen, även om den inte smakar nåt vidare, det är ju en present! Och kul var det och förvånad blev man, har aldrig fått hembränt av klassföräldrar i Sverige.
Men man kan kanske krydda om den?  Ska prova med nåt med lite karaktär. Dill, citron, honung, fänkål mm. Stjärnkocken Matias Dahlgren påstår att man kan använda pepparrot. Fan tro´t men måste prova det också.
Går det helt fel får man väl äntligen en anledning till att hälla ut eländet.