Kōji 麹

 
 
Man måste prova nytt ibland, svensk husmanskost i all ära. När ett stort uppslag i tidningen handlar om japansk misopasta  i rätter testar jag. Misosoppa till sushi har man ju provat förut, det var dock svårare än jag tänkte att införskaffa misopasta. Det fick bli min leverantör av asiatiskta special ingredienser på Bielkegatan.
Ett litet paket med nåt halvmjukt anonymt. Smakar lite salt och surt och något mera svårdefinierat, just det umami! Det är det som gäller nu. Gjort på bl.a. sojabönor, spannmål och så en speciell mögelsvamp
Började med en fiskrätt från tidningen, gick vidare med att göra en rulle misosmör att lägga på biffen. Gjorde en grönsaksoppa med allt lämpligt som fanns i kylskåpet och så en rejäl klick av miso. Jag tror det blev en av de godaste soppar jag någonsin gjort.
En TV-kock nämnde i förbigående att man kunde ha misopasta i köttbullssmeten. Jösses, tänkte jag. Svensk husmanskost med japansk skruv. Nåja, där kanske jag ändå hoppar över miso nästa gång.
Misopasta har kommit för att stanna, den lilla mögelsvampen 麹  finns numera i kylskåpet.  
(För dig som har lite rostig japanska uttalas det kōji)
 

Varanasi

 
I lokaltidningen är de duktiga på att skriva "artiklar" om alla småföretagare som öppnar nytt i Linköping och naturligtvis lockar det kunder, som mig. Varanasi är en ny restaurang som jag läste om som satsade på indisk mat och det skulle vara nåt alldeles extra. Nån gång i veckan minst unnar jag mig som pensionär dagens rätt och "Chicken Masala", en indisk klassiker kan väl inte gå fel. Ehh?
Fullständigt smaklöst och ointressant, stor besvikelse!
Men Varanasi i verkligheten, indisk helig stad, pilgrimsort vid Ganges var ingen besvikelse. Jag kom dit i  med tåg i december 1981 och stannade en knapp vecka, en av de absoluta höjdpunkterna på den indiska kontinenten. Stämningen, liv och död, lik som brändes på bål, uråldrig kultur, mystik och skönhet. Det var här gudarna Shiva och Parvati gifte sig och hela skapelsen började, bara så du vet. Stad sedan 2500 år tillbaka. Jag citerar ur resedagboken
På kvällen var vi nere vid "Burning Gaths", ett dussin brinnande lik åt gången. Döda kroppar bars ned hela tiden till floden. Ingen jobbig stämning vid begravningen. Hundar rotade runt i askhögarna, släktingar petade i vedhögarna, oberörbara sover med hundarna. Otäckt och otroligt. Flera hundra år bakåt i tiden och promenaden hem genom basarerna, fascinerande. A. har lärt mig äta från gatuköken. En hel del gott och en del verkligen läckert.
Varanasi på Ågatan - hoppa över den krogen! Varanasi vid Ganges- rekommenderas för din själ.

På vinprovning

 
Nu har jag faktiskt diplom på att jag deltagit i vinprovarkurs "Tuscan Classics" från Tuscan Wine School, det kommer att sitta bra i baren hemma. "Offseason" har sina fördelar. Det visar sig att jag är den enda deltagaren i denna torsdags vinkurs, dessutom ser min sommelier att det står Swedbank på mitt kort och frågar på klingande Umeå-mål om jag möjligtvis är svensk. Tina har jobbat här några månader på Tuscan Wine School och är här över högsäsongen till september.
 Nu blir det ju tillfälle att fråga om allt: om vintunnor, druvor, jordmån, priser och systembolaget. Tinas svenske pojkvän som varit på vintur(!) dyker upp sista kvarten och berättar om dagens vinfynd.
Själv sörplar jag i mig alla sorter och nickar och förstår, blir klokare och klokare till en rent överjordisk nivå. 
Vilken som var bäst? Mozart Wine en brunello för 35 € flaskan, men lite geschäft när Tina berättar att de spelar Mozart för druvorna, på riktigt. Den är slutsåld så jag får nöja mig med en Godiolo från 2013, ljuvlig.
"Min sommelier" Tina Johansson