Mera hopp

Bildresultat för where to invade next
Den kände och lite pajasartade filmaren Michael Moore, överviktig, vardagsjeans och keps på huvudet har gjort en film som heter Where To Invade next  som sändes i SVT härom kvällen. Jag blev sittande inte bara för att filmen var kul och underhållanden utan också för att den gav mig hopp och glädje.
Idéen är alltså att Moore åker runt, invaderar kallar han det, länder i huvudsak i Västeuropa för att sno med sig en massa bra idéer om hur samhället kan fungera, hem till det stora landet i väster. Han besöker åtskilliga, träffar vanligt folk och en och annan humoristisk president och lämnar en stor amerikansk flagga som tack. Han besöker 
  • Italien - tar med sig idéen om semester och betald barnledighet
  • Frankrike - där finns förstklassig skolmat med efterätt och allt
  • En grundutbildning från Finland
  • Gratis högre studier i Slovenien
  • Tysklands förmåga att ta tag i sin historia
  • Pratar med poliser om drogpolitik i Portugal
  • Kriminalvården i Norge gör honom förbluffad och 
  • På Island imponerar jämställdheten mellan  kvinnor och män på honom
Tänk vad mycket bra det finns i vår del av världen!
SVTplay till 8 februari.
 

Hopp inför 2018 ?

 
Nåt alla önskar sig tror jag är att kunna hålla ett snyggt tal vid en större sammankomst. själv tycker jag att det varit en plåga när man varit tvungen. Man kan naturligtvis lära sig några enkla viktiga regler, att det inte får vara för långt så glassen smälter och kaffet kallnar, man kan  börja med ett citat eller liknande och det ska vara personligt osv osv. 
Man kan förstås lära av ordets mästare, nobelpristagare i litteratur tex. två pristagare som talar om sina mammor inför världens tv kameror och hela det finkulturella gardet.
Kazuo Ishiguro från 2017 och JM Coetzee från 2003 är två fina exempel finns på You tube.
Tacktal på film o TV galor brukar ju inte vara nåt och minnas om inte nån gör nåt riktigt oväntat ( Lucas Moodyson 2003) eller gråta helt okontrollerat (Halle Berry 2002).
Så kan man göra som Oprah Winfrey på Golden Globe galan för några dagar sedan. Hålla ett 9 min långt politiskt tal i bästa presidentkandidatstil om hur viktig sanning, pressens oberoende är. Om hur kvinnliga städerskor, lantarbetare, fabriksarbetare, akademiker, forskare och tekniker har stått ut för att de hade barn att ta hand om,räkningar att betala och drömmar att förverkliga. Om hur kvinnor och män tillsammans kan skapa nåt bättre.
Det är ett riktigt snyggt tal som börjar personligt på golvet framför TVn 1964 och som slutar i #metoo ett helt liv senare.
Talet har ju blivit mycket omskrivet i mediavärlden de senaste dagarna och jag tycker hon höjer hela #metoo till en ny nivå, en samling, ett hopp för ett bättre 2018. Hittills har det mest varit en berättigad ilska och ett mummel av män i kulisserna. 9 minuter om ilska, hopp och framtidstro är ju nåt vi sannerligen behöver. Även om det "bara" är en mediastjärna som vill bli president.

Confounds the science