True Story

När jag såg dokumentären Avicci:True Stories på SVT så var det inte kanske för att Aviciis musik var så intressant för mig. Man ska vara ung och orka hoppa upp och ned tillsammans med andra likasinnade på en stadion i ett par timmar för att gilla den tror jag.
Att jag blev sittande hela dokumentären var för att den gav en så nära och ärlig bild av omständigheterna runt omkring. Gång på gång hörde man hur Tim Bergling ville skjuta upp, avstå från en kommande festivalspelning och hur grabbarna runt omkring slår dövörat till. 
DNs Greta Thurfjell har skrivet en mycket läsvärd krönika om hans död utifrån dokumentären.
När nu familjen meddelar officiellt att han tog sitt liv eftersom han inte orkade längre och ville få frid så känns dokumentären nästan spöklikt smärtsam.
 

... bakifrån vintern i skallen dig slår

 
 
En sommardag...
 
För hösten vet...
 
Så tänker du bara att tiden går
och håller jag ut tills det blir vår
så kanske att nånting händer
så slåss du för livet i vinterns hus
och äntligen ser du en gnutta av ljus
och äntligen vintern vänder
 
Så sänker du äntligt din gard och står
med rödögon näsblod och tovigt hår
på tröskeln till trösten och ljuset
och vänder dig om och går ut mot vår
men bakifrån vintern i skallen dig slår
så du trillar på näsan i gruset
 
Där ligger du still...

PRO ❤ Pugh

 
Foto: Karl Melander
 
Jag får inte speciellt många erbjudande inriktade på pensionärer i brevlådan, lite förvånande tycker jag men nu kom det ett som hade en kul bild...
Pugh Rogefeldt ska ut på turne' ordnad av PRO och jag är inbjuden till premiären i Askersund om några veckor. Kanske inget jag reflekterar över men ta en titt på bilden ovan.
Dom har satt Pugh på en gammal kontorsstol i nåt slitet garage. Pugh ser lite skeptisk ut, "ska jag verkligen göra det här" är frågan man ser i hans tveksamma uppsyn. Ett par bekväma inneskor med tjocka strumpor i ger intrycket av att detta är en man som passerat sina rock'n'roll dagar. Gitarren ser äkta och viktig ut  men i övrigt är det mest gammalt fallfärdigt skräp. En gammal hoj med platt bakdäck, en ruggig svan som sett bättre dagar - lite som Pugh själv. En jättefin lykta i ett gammalt garage placerad i en höjd  som gör att man utan tvekan skulle slå skallan i den om man rörde sig i miljön. Längst ut till vänster en påminnelse om vad som väntar - en gammalt kranium. Döden döden döden.