Kultursommar

 Pressbild Markus Gårdner
 
Inte hade jag räknat med att behöva bli lite tillfälligt handikappad för att det skulle bli av med besök på sånt jag tänkt på länge.
Dalhalla utanför Rättvik, Västanåteatern i Sunne och Vadstena Akademin, inga nya platser och företeelser men nya för mig denna sommar extraordinär 2018.
Björk hade konsert i Dalhalla och nog var det en liten pärs att ta sig fram på kryckor över parkeringar, i snirklande grusgångar. Men det var det värt. Recensenter hyllade konserten, en visuell konstinstallation som inte liknar nåt annat. Konserten 2012 i Stockholm tyckte jag var bättre musikaliskt - kanske den bästa någonsin alla kategorier men även denna var ett överjordiskt äventyr.
Teater är inget jag är van vid, har somnat i teaterfåtöljen i Linköping men inte så denna gång när Västanåteatern i högsommarvärme tog sig an Anna Svärd, handlingen lite mossig Selma Lagerlövs 1800-tal men musiken, dansen, dräkterna och svänget! Jag blev ärligt talat helt golvad av något för mig helt unikt. Nästa år tar dom sig an ”Den Poetiska Eddan” - längtar redan.
Och så tog jag mig till Vadstena och drabbades av Vadstena Akademiens föreställning Solen och Nordstjärnan. 1600-tals barockopera är inget jag sett live förut. Gärna en vacker Händel-aria i stereon men 2 timmar gammelfranska texter om ungdom och kärlek? Flera olika musikstycken, scener som fogats samman till en föreställning full med fantastiska dräkter, vacker musik på gamla instrument, härligt!
1600-talets tankevärld känns både långt bort och nära, hyllningar till kungar och texter om hjärta och smärta. 
1800- talets bondesamhälle i Anna Svärd med klassmotsättningar känns mycket närmare vår tid. Och så Björk med sitt senaste album Utopia - in i framtiden, en dröm om ett samhälle i harmoni.
Och visst är det hoppfullt att alla föreställningar varit helt slutsålda, folk far från när och fjärran i Sommarsverige för att uppleva och glädjas åt nya spännande perspektiv.
Fantastiska föreställningar allihopa där man flämtat i värmen: "Jösses kan dom göra på detta sättet, så läckert!"
 

True Story

När jag såg dokumentären Avicci:True Stories på SVT så var det inte kanske för att Aviciis musik var så intressant för mig. Man ska vara ung och orka hoppa upp och ned tillsammans med andra likasinnade på en stadion i ett par timmar för att gilla den tror jag.
Att jag blev sittande hela dokumentären var för att den gav en så nära och ärlig bild av omständigheterna runt omkring. Gång på gång hörde man hur Tim Bergling ville skjuta upp, avstå från en kommande festivalspelning och hur grabbarna runt omkring slår dövörat till. 
DNs Greta Thurfjell har skrivet en mycket läsvärd krönika om hans död utifrån dokumentären.
När nu familjen meddelar officiellt att han tog sitt liv eftersom han inte orkade längre och ville få frid så känns dokumentären nästan spöklikt smärtsam.
 

... bakifrån vintern i skallen dig slår

 
 
En sommardag...
 
För hösten vet...
 
Så tänker du bara att tiden går
och håller jag ut tills det blir vår
så kanske att nånting händer
så slåss du för livet i vinterns hus
och äntligen ser du en gnutta av ljus
och äntligen vintern vänder
 
Så sänker du äntligt din gard och står
med rödögon näsblod och tovigt hår
på tröskeln till trösten och ljuset
och vänder dig om och går ut mot vår
men bakifrån vintern i skallen dig slår
så du trillar på näsan i gruset
 
Där ligger du still...