Galleria degli Uffizi

 
 
När jag återkommer till Florens en fredag i april slås jag av den väldiga mängden av turister i kvarteren runt Piazza della Signoria och Piazza del Duomo. Kön till Uffizierna var lång då för 12 år sedan och nu är det lika lång, även om biljetterna är förbokade.Här finns ju några ikoniska målningar från fram för allt renässansen som lockar, verk av Leonardo da Vinci  eller Boticelli tex. Mängder av ungdomar far runt med mobilkameran och ställer sig snabbt framför berömdheterna och plåtar sig själva först och Leonardo i bakgrunden. Jag gillar mer den lilla tjej som går runt med en mycket tung konstbok som hon bläddrar i, letar reda på rätt konstverk och läser om Caravaggios Medusas huvud eller nåt annat välkänt.
Själv så väntar jag på att få träffa Bia igen för det finns några helt magiska porträtt här. Det är tex. porträtten av hertigparet av Urbino, Peruginos porträtt av Francesco delle Opere från 1494 och så ett par av Bronzinos mästerverk 
Porträttet av Bia de Medici målades av Bronzino 1542. Hennes far var den blivande storhertigen av Florens Cosimo Medici, som knappt var vuxen när han blev pappa. Mamman förmodas vara någon yngre flicka av enkel börd som kom i ädlingens väg, länge innan han gifte sig med någon fin adelsdam.
Bia har finaste klänningen på, både örhänge och en fint halsband med pappans profil på medaljongen.Det är som en gloria kring den lilla flickan, hennes allvar och klara blick som möter din och tiden står stilla.
Bia blev bara fem år.
Hon dog älskad och saknad men fick ändå evigt liv i detta underbara porträtt.
 
 

Val d’Orcia - Toscana

 
Vad är det som gör att man så lätt förälskar sig detta landskap? Det blev världsarv 2004 och i motiveringen talas det om hur landskapet omformades under tidig renässans och speglade ideer om det goda styret av ett land. I Sienas stadshus finns Lorenzettis berömda fresker av det goda och dåliga styret av en stat. 
Utsikten på bilden är från Pienza mot Monte Amiata och visst är den ljuvlig, numera är Pienza en liten by mest befolkad av turister men på 1400-talet höll påve Pius II till här. Han tyckte om trakten så han beslöt bygga sitt påvepalats här. Precis som numera så gick skrytbygget helt över styr pengamässigt. Nästa påve ville inte bo här ut på vischan så det blev en liten by som skötte om palatset kvar. Förutom direktkontakt med Gud så umgicks Pius II gärna med damer och hade barn på bygden, han skrev poesi och en självbiografi och lät sig bäras runt i gyllene bärstol, umgicks med folk, frågade och njöt av naturen i trakten.
Själv så hoppar jag över guldstolen, Fiat 500 får duga åt mig.
 
 

Radicofani 930 m.ö.h.

 
Här har det gått hett till genom århundradena. I södra Toscana slogs påvestaterna och Siena om makten och det här fortet var en viktig knutpunkt. Ytterligare en joker blandade sig i leken, Ghino di Tacco som 1290 erövrade fortet. Ghino var en riktig rövare, hans far och farbror blev avrättade i Siena 1286, på torget ett kort stenkast från där jag bor den här veckan. Han blev känd som nån slags Robin Hood figur som bara rånade dom riktigt rika och en riktig nagel i ögat på släkterna som behövde Radicofani för att hålla Siena stången. Det dröjde till 1559 innan Siena tog över helt men då hade förstås Siena fått stryk av Florens så det stod härliga till. 
Nu är det stilla, mycket lugnt och fridfullt. Fåglarna sjunger, en ljum vind för med sig fräscha vårdofter. 
Jag vågar inte ens tänka på att gå upp i tornet. Herregud man skulle ju nästan komma en km upp. Inget för mig, jag stannar i gräset och luktar på blommorna.