Team Bachstad

 
 
Många resor kors och tvärs över kontinenter har det blivit genom åren. Många tillfälliga möten med människor i en helt annan kultur. Ändå blir jag väldigt avundsjuk på Øystein och Rune från Norge. De kallar sig Team Bachstad och gör norsk TV som ibland går även i Sverige. De reser på udda sätt, ofta med ovanliga fordon lite utanför de vanliga turiststråken, inte sällan med något bistånds- eller välgörenhetsprojekt i ryggen. Vilka mästare på att improvisera och att fixa allt som dyker upp med ett stort norskt smil och inte minst att ta kontakt med folk som de möter! De låter sig överraskas och får sina fördomar krossade. Tex. när de kör brandbil till  Mongoliet och är skraja för det farliga Iran, där människorna visar sig vara de mest vänliga och gästfria på hela den långa resan. Eller när de reser med mopedbil genom Finland och konstarerar att varenda finne vill prata och berätta och ta dem med på en vacker båttur. Mitt intryck av finnen är att han kan vara  blyg, sluten och inte särskilt språkkunnig ( just detta aldrig något hinder för Øystein och Rune). Men just att komma med annat fordon är ofta en dörröppnare. Tänker på kajakturen just i Finland i somras, där folk kunde börja prata och fråga och berätta när de fick syn på våra farkoster.
Gillar du reseprogram ladda ner appen NRK TV och njut av resan genom Finland eller den tvärs över Indien med autorickshaw.
Just nu går på Svt "I terrängbil genom Indokina".
 

Porträtt av en dam

 
Vi träffades i somras, Trijntgen och jag. Hon gifte sig nyligen med målaren Thomas Wyck men porträttet  målades av hans vän Johannes Verspronck. Kolla bara hur han fick till hyn, håret, för att inte tala om kragen, spetsar och broderier.
Hon är ung  och full av liv, kan knappt hålla sig för skratt. Du möter hennes blick och 377 år bara försvinner som i ett nafs. Hon för undan några hårstrån med handen och fnissar en aning, förläget.
Versproncks "Portrait of a Lady" hänger på Norton Simon Foundation i Los Angeles. 

Äntligen - namnbyte

 
 
Jag har bytt namn, efter att ha hetat Thomas Karlsson i 67 år var det dags att utnyttja den nya möjligheten att mer eller mindre gratis byta, ändra stavning så slog jag och min närmaste släkt till. Tomas Carlsson alltså från och med nu. Mamma och pappa stavade mitt namn precis som jag alltid gjort, Carlsson med C men i folkbokföringen har det alltså stått annorlunda. Oklart varför både för- och efternamn blev "fel". Nu känns det bra att få fylla i flygbiljetter mm. på ett naturligt sätt. 
Skattemyndigheten håller tack och lov fortfarande koll på vad folk hittar på. Ej godkända förnamn är t.ex. Rock-President, Lovejoy, och Stålmannen. För att inte tala om Brunstgnägg, ett namn som skulle kunna hålla igång mobbningen på ett helt högstadium i åratal. Hur tänkte föräldrarna egentligen?
Godkända förnamn är t.ex. Passionfruit eller Okey, ok?
Snygga efternamn finns det gott om, godkända är Steveros, Ingelschmidt, Petterquist, Shbeil och varför inte Rockenstierna?
Jazz-Ture Skvalpenborg är godkänt, intresserad?