Besök av Rama - Oumuamua

 
Först gav dom det här objektet i rymden en tråkig siffer/bokstavskombination som namn, men när det visade sig vara något mycket spännande blev Rama ett arbetsnamn. Möte med Rama av Arthur C Clarke är en science fiction klassiker som står i min bokhylla och väntar på att bli läst på nytt. Berättelsen om ett mystiskt okänt föremål som närmar sig jorden, avlångt och cylindrisk fascinerade då och denna nya himlakropp fick nu många astronomer att kippa efter andan.
Ett eget namn fick det med hjälp av befolkningen på Hawaii, där teleskopet som upptäckte den står. (bilden)
Oumuamua - en spejare, budbärare från långt borta för länge sedan.
Det visar sig att Oumuamua passerade relativt nära  ( med astronomiska mått) jorden och ingen upptäckte den då i oktober 2017, först tre dagar senare. En konstig form flera hundra meter lång, ett rörelsemönster, en bana runt solen där den sedan accelererade ut ur vårt solsystem ledde forskarna till: den kommer inte från vårt solsystem, den är antagligen en sten, klippa som kastats ut ur en explosion av någon sort, men man kan inte utesluta att den är konstgjord. Den skulle kunna vara ihålig eftersom den accelererade så snabbt ut ur solsystemet, 30 km i sekunden!
Hoppsan, där hajar man till. En spejare, en budbärare utifrån. Hur coolt vore inte det. Och vad säger att rymdfarkoster ska vara blanka, jämna och cylinderformade som i Clarkes bok.
En kommentar jag läste på nätet föreslår:
"We should build a wall around our solar system.  We can´t let illegal migrant asteroids get into our solar system. Let Mexico pay for it."
 😂
 
 
Lite mera faktabaserat och seriöst är detta TED-talk med Karen Meech.

Efter fem månader

(null)

Först trilla jag ner från stegen

sen kröp jag

med gips och "foam walker" lärde jag mig "gå"på toa

sen blev jag inplastad sittande i duschen

hasade mig mig på ändan  några få trappsteg i hemmet

lärde mig ta mig ned dessa ynka två steg med krycka

satt och tittade på trädgården i rullstol på trappan 

och längtade ut och såg på när en granne klippte gräset.

Kunde ta mig ut till växthuset med betastöd för att vattna, vilken seger!

Nästa steg blev att hasa sig upp på övervåningen och sova i egen riktig säng.

Plötsligt gick jag på två kryckor, 

inte så hopplöst svårt som det verkade första gången hos sjukgymnasten

Började köra bil och en värld utanför öppnade sig för första gången på 2 månader

En krycka, i alla fall inomhus

Cykel till postlådan!

Enklare trädgårdsarbete.

Ingen krycka på jämt underlag och överblickbar distans, hemma

Det är väl där jag är nu, tränar och tänjer, mjukar upp fotled 

och så upp på motionscykeln för en stund i 13 km/h

Varje vecka minst: check hos Rehab Väst

Idag gick jag fram och tillbaka hos sjukgymnasten utan krycka

Blev imponerad av mig själv

Min sämsta gren: gå på stan, liksom bara strosa runt. 

Och det är väl målet just nu, 

att kunna gå snyggt kortare sträckor utan kryckor nån annanstans än hemma.

5 månader har gått denna vecka, herregud, och än långt ifrån klart om 5 månader kanske 

Då är det snart vår igen.




Ett steg framåt

 
Med ett visst vemod men ändå glädje över framsteg är det dags att säga adjö till mina hjälpmedel.  Stöveln, s.k. foamwalker, skyddade min hälsena den första tiden av försiktig självläkning. Betastödet var aldrig nån favorit men jag hade två st för stöd innan jag gick över till kryckor helt och hållet. Rullstol är bekvämt men nu ska den tillbaka till hjälpmedelscentralen där den ska göra ny tjänst hos nån annan som behöver. 
Två kryckor är det nu som gäller. En krycka med kaffekopp i den andra är en liten lycka eller kortare sträckor inomhus utan kryckor. Det går framåt rent bokstavligt.