Ett steg framåt

 
Med ett visst vemod men ändå glädje över framsteg är det dags att säga adjö till mina hjälpmedel.  Stöveln, s.k. foamwalker, skyddade min hälsena den första tiden av försiktig självläkning. Betastödet var aldrig nån favorit men jag hade två st för stöd innan jag gick över till kryckor helt och hållet. Rullstol är bekvämt men nu ska den tillbaka till hjälpmedelscentralen där den ska göra ny tjänst hos nån annan som behöver. 
Två kryckor är det nu som gäller. En krycka med kaffekopp i den andra är en liten lycka eller kortare sträckor inomhus utan kryckor. Det går framåt rent bokstavligt. 
 

Strumpor och klot

(null)

För att inte denna blogg ska bli en ständig rapport om sjukläget så tar jag en liten juli-paus men läget just nu är alltså...
Gipset är borta på höger fotled men jag blev ju inte speciellt glad när jag fick se hur det såg ut därunder, svullet, snett, stora ärr och allmänt bedrövligt. Doktorn sa flera gånger dock att allt ser bra ut. Puh.
Vänster ben funkar bättre även om det också kommer att ta lååång tid att få ordning på hälsena och läkning, men jag slipper plaststövel i sängen i alla fall.
Och så träning och övning. Tänja och mjuka upp. Ett av de mera udda momenten är krocketklot under hålfoten, rulla runt för att väcka halvdöda muskler och känselceller. Stenhårda stödstrumpor på fötterna dagtid för att hålla allt på plats.
Så sommaren blir inte som jag tänkt med konserter och resor, men lite framsteg till vi hörs i bloggen igen blir det säkert. Vi hörs i augusti igen på denna webbplats. Eller kanske i verkliga livet här i Klockrike. 
Och du... håll dig borta från stegar!

Den som ändå kunde gunga...

(null)

Bilden tagen innan jag flög ner från ett tak så förflyttade jag mig så här "elegant" på lekplatsen i Klockrike.   Nu drömmer jag om att jag kan gå på nätterna, funkar jättefint nattetid. På dagarna drömmer jag om nya vandringsskor så jag kan bara gå rakt ut i skogen. Det är nåt att se fram emot.