Jag en stjärnskådare

 
En av min mammas favorithisorier när jag var liten, för en ca 60år sedan eller så var när lille Tomas var uppe ovanligt sent och fick syn på stjärnorna och undrade: ”Vad är det för små prickar på himlen?”
Några år senare stod jag på gärdet utanför huset i Slaka där jag växte upp och spanade med mitt lilla teleskop och stjärnkarta och ställde mig fortfarande samma fråga, men då var det mera vilken av stjärnorna i Perseus som var Algol eller Mirfak. Jag minns det som kallt, lite läskigt i mörkret men också svindlande när man förstod mer och mer av rymden som välvde sig över mitt huvud. Ljusåren, galaxerna, planeter, meteorerna.
Och igår skulle det bli fyrverkeri när den årliga meteorregnet Perseiderna gick genom Perseus stjärnbild. Tyckte inte det blev så mycket av fyrverkeriet, ett par såg jag – trots bästa väder i augustimörkret. Men det är klart 60 km/ sekund är ju rätt snabbt när en liten sten brinner upp 90000 m upp i himlen.Det går ju fortfarande att häpna över.

1 reaktion på ”Jag en stjärnskådare”

  1. Hej,
    för två kvällar sedan gladde jag mig åt den första synliga stjärnan på kvällshimlen sen … kan det ha varit maj månad? Låt oss hoppas på en höst och vinter med många stjärnklara kvällar, nätter och tidiga morgnar! Annika

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *