Läsa en bok i ett svep med enbart mat och sovpauser. Låta sig dras med i en berättelse från Nord Norges karga kuster under 1920-talet tex.Från början till slut utan störande arbete,precis som på semestern.
”De osynliga” av Roy Jacobsen är en sådan bok. Hans bästa! ”Underbarn” är också en jag minns.
"Underbarn" hörde jag som radioföljetong för några år sedan och blev fängslad. Står villrådig i min läsning nu, kanske Jacobsen är vägen jag ska gå?