”April, is the cruellest month” – vadå?

 
En aktivitet utan dess like i skog och snår, runt fågelbord och holkar. På marken såväl som i grantoppen.
Där sitter taltrasten, skönsången väller ut över trädgården. Lärkan har drillat i skyn i veckor nu, tofsviporna flaxar runt över leriga fält.
Bofinkarna drillar och runt fågelbordet har jag sett såväl trädkrypare som steglits. Ett par ormvråkar flaxar runt i parningsbestyr. 
Kort och gott en underbar tid. När jag jobbade var tiden efter påsk fram till sommarlovet fyllda med prov, betyg och annat skoljobb. Man hann liksom inte titta upp innan syrenerna var överblommade och fåglarna börjat tystna.
Redan 1922 meddelade poeten T. S. Eliot att ”APRIL is the cruellest month” inledningsraderna till The Waste Land. Berömd dikt som jag nog inte har fördjupat mig i, men inte syftade han på arbetsbördan i lärarjobbet utan snarare på hur hans egen depression inte stod i samklang med blommande syrener utanför skrivarlyan. Inga syrener ännu på våra breddgrader, vi får nöja oss med orädda krokus.
Visserligen kan hans ord stämma in på hur talgoxarna beter sig. De är stridbara små rackare som inte drar sig för att hacka ihjäl en motståndare. Till exempel är det fler svartvita flugsnappare  (anländer om om några veckor) som dör i strider med talgoxar om boplatser än som dör av rovfåglar. Och talgoxar har man närt vid fågelbordet hela vintern, och inte bryr sig flugsnapparen om att holkar är upptagna – honan ska ha flera att välja bland.
Snart sitter dock  den betydligt fridsammare sädesärlan på nockpannorna, vippande, utröttad efter en liten nätt flygtur över hela Europa till min lilla täppa. Letar upp sin vanliga plats under tegelpannan vid skorstenen, även i år hoppas jag. Man blir alldeles varm i hjärtat.
 
April is the cruellest month, breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain.
Winter kept us warm, covering
Earth in forgetful snow, feeding
A little life with dried tubers.
Summer surprised us, coming over the Starnbergersee
With a shower of rain; we stopped in the colonnade,
And went on in sunlight, into the Hofgarten,
And drank coffee, and talked for an hour.
 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *