Kvidevitt!

 

 
Nog är det mer än lovligt segt! Ska den aldrig komma? – våren. Hårt i marken, lite geggigt och mycket gråa nyanser.
Men varje gång man sticker ut näsan utanför dörren så påminns man om att snart är det full fart. 
Vid den dagliga 200 m långa färden till postlådan så trummar hackspettarna bort i skogskanten, ivrigt och uppfodrande. De har hittat ett favoritträd med mycket resonans och slår sina trumvirvlar bara för att markera, ljusets ankomst och revirets gränser.
 På tomten är det ännu vinterns stannfåglar som kommit igång. Nötväckan glada kvillrande hörs högt upp i träden och talgoxen sitter på en gren och pumpar ut sin vårrefräng. Det är kul att kunna några av de vanligaste lätena, våren får en lite mer hoppfull karaktär liksom.
 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *