Mat och dryck

Jag blir så trött…

 
Jag blir så trött. Ännu en stekpanna har börjat släppa den ”fantastiska” beläggningen som skulle vara sååå hållbar och bra. Nu är det den tredje i raden av vardagspannor som gett upp. Man vågar ju knappt tänka på var den beläggningen tagit vägen och vem som fått i sig den…
Först var det en Jamie Oliver, hans glada nuna syns ju överallt i köksbutikens attiraljavdelning. Sedan en Fiskars som skulle vara hårdanodiserad, vad är det? Jag har en stor Fiskars för större tillfällen, den håller men används ju inte jättemycket så det är väl anledningen. Efter detta läste jag tester och utsåg WMF till den slutgiltiga lösningen. Knappast! Nu ser den ut som föregångarna. Ojämn, beläggning släppt osv.
Så ingen mer beläggning, alltså gjutjärn men man minns ju med fasa de flera kilo tunga stekpannorna att hantera.
Köksbutiksförsäljaren säger att de flesta sätter på spisen på max och sedan sysslar med något annat några minuter innan pannan blir varm, och det blir den! Har man induktion är det katastrof för pannan att köra på fulleffekt. Speciellt för pannor med beläggning. Så nu lär jag mig steka med nya stekpannan med en termometer, en IR-termometer är faktiskt användbar till mer än att få rätt temp på rödvinet eller frityroljan. Och vad blev det då? En gjutjärnspanna som inte är tung. Ronneby Bruk Ultra Light Pro, den blir perfekt.
Fan tro’t.
 

Michelin och Annika guidar bloggaren

(null)

Turisten vandrar runt lite planlöst och tycker att det börjar kurra lite i magen. ”Där verkar trevligt, det tar vi”. Så tänker turisten (=bloggaren) oftast.
Så tänker inte Michelin och så tänker inte reskamraten Annika.
Michelin delar ut stjärnor till dyrkrogar på en löjligt hög prisnivå men också annat får jag lära mig, prisvärda bra krogar på lägre nivå får utmärkelser och en klisterlapp på dörren.
Annika letar upp dom som en spårhund och har flera förslag, ringer och bokar och visst man får planera men det är värt varenda steg.
Vi har ätit supergod polsk mat, kalkon och anka tex. men också en himmelsk italiensk ostbricka och Saltimbocca. Därtill ett glas vin som kyparen rekommenderar och man leviterar från stolen.
Lite kul kan det bli som på den japansk/koreanska krogen Hana Sushi. Kyparen börjar med att hälla på en vätska på ett par ihop-pressade nånting som genast sväller och blir lite större vita cylindrar, 3 cm höga. (längst upp till vänster på sushi-bilden)
När vi pressat ned alla godsakerna på fatet återstår fortfarande den okända vita saken. Annika tror han hällde på vinäger och att det nog går att äta, bloggaren provar att bita lite tveksamt i biten, smakar inget, lite cellulosa-artat.
Vi frågar vid avdukning då kyparen visar hur man elegant drar ut en våtservett att torka händerna på! Ridå och skratt.
Fortfarande en bondläpp på resa som tror han är nåt.

I ett hav av sås

(null)

Att prova lite märkliga inhemska rätter när man är på resande fot hör ju till. Detta ex. är från Prag, en lunchrestaurang om hörnet.
I ett innanhav av gräddsås (1) simmar några vita brödskivor (2) och något mera okänt som kanske är en grönsak (3) men ganska osäkert vad det är faktiskt. Köttskivorna är nog nån skinkstek (4) och (5) är definitivt tranbär och (6) är vispgrädde mitt
uppe i alltihopa. Märkligt men ganska gott faktiskt, kött gick ned men inte all sås eller vispgrädde. Gulp.
Ölen (7) är naturligtvis perfekt i detta öl-land. Där anges temperaturen i ölkällaren på en tavla på väggen för ett par dagar sedan till 7 grader. 
Perfekt!

Äntligen ett rätt!

 
Visst är det svårt det här med att äta rätt. Jag försöker laga allt från grunden, det känns rätt och blir oftast bra och gott.
I söndags hade DN ett avancerat diagram som inte var så lätt att förstå om hur fel jag åt, inte bara jag utan alla vi svenskar. Jag skulle äta mindre potatis och ägg och mera fullkorn, bulgur och grynblandningar. Men jag gillar inte bulgur, inte sedan skolan försökte övertyga oss om att ”bulgurpytt” är en maträtt. 
Naturligtvis försöker jag också äta mindre kött och lagar nått helt vegetariskt emellanåt, men egentligen är det bara på restaurang som jag äter vegetariskt med stort nöje. Den senaste vegetariska jag gjorde var nått i ugnen med squash och aubergine, blev väl så där, fick ner det men inte blir det just den vegorätten igen. Så man fortsätter ha lite halvdåligt samvete. Men så äntligen dök ovanstående upp i  Corren och eftersom det präglar varenda frukost hos bloggaren  så känner man sig plötsligt helt rätt, det var länge sedan.
Havregrynsgröt, juice och ostsmörgås!
Linskofta – suck!
DN: 20 goda och klimatsmarta recept inkl linskofta