Media

En spännande vårvinter

 
Nu kommer det tiden jag längtar som värst,  att få komma ut och stöka runt lite. Förbereda vårens odlingsstart tex. Det brukar ju vara som segast för denna pensionär från jan och en bra bit in i mars. Tur att det finns sport på TV och ett par riktiga höjdar-thrillers på SVTPlay just nu.

Kalifat har det talats om i media i mycket positiva ordalag. Välspelat och med engagerande innehåll. Ett spår handlar om ett planerat terrordåd av IS i Stockholm, ett spår om en IS-kvinna som vill hem från kriget, en IS-krigare som inte klarar av striderna, ett annat gripande spår om några tonårsflickor i förorten som förtrollas av IS-propagandan och slitningarna i familjen när flickorna vill bära slöja. Det är jättespännande och in i det sista har man ingen aning om hur allt kommer att sluta.

Bland det mest spännande jag sett överhuvudtaget på TV är den belgiska serien De Dag (The Day) i 12 avsnitt. Totalt gastkramande om ett välplanerat bankråd med gisslan som går snett. Varannat avsnitt utifrån polisens perspektiv och vartannat från rånarna och gisslans håll. Allt utspelas under en dag, därav titeln och man anar rätt snart att allt inte går som man tänkt. Grått, regnigt, slitningar inom både polis, rånare och gisslan och dolda motiv som man bara anar gör detta till en serie som man drömmer om på nätterna.

Sällan har jag varit glad över serier som dras ut i 12 sega episoder men här våndas man i avsnitt efter avsnitt, svettigt, härligt! Får inte missas!

 

42% runt jorden!

(null)

Måste erkänna att jag inte har riktig koll på varenda inställning på mitt Google-konto. Men där är jag säkert inte ensam. Det dök upp ett mail från Mr Google som påstod att jag under 2019 rest 42% runt jorden. Dessutom hade Google koll på en massa annat som jag inte visste. Tex vilka nya ställen jag besökt under året som gått, Polen och Tjeckien. Helt riktigt, förra gången jag var i Prag hette landet Tjeckoslovakien. Google var inte ens påtänkt. Dessutom vet Google att jag varit på Småängens camping, jodå där lade Staffan och jag i kajakerna en sommarkväll. Vidare på Björkebo camping och när jag klickar i mailet så dyker mina egna bilder upp och visar en trevlig fikastund ( goda tårtbitar) vid Klarälven i augusti. Man häpnar på vilken koll dom har. 

Jag har  varit på 80 platser, i 25 städer och 4 länder varav 2 var nya. Åtminstone kan jag bekräfta det sistnämnda. Men Google har fel också. Påstår att både Mjölby bibliotek och Trädgårdsföreningen i Linköping var nya höjdpunkter. Promenaden med seniorer i Trädgårdföreningen minns jag som en höjdpunkt, härligt varmt höstväder och gott fika och prat. Men ny – inte riktigt.
Men Dresden och Krakow var nya höjdpunkter, helt riktigt. 
Inte så lite skrämd blir jag också när jag kollar vad Färgfabriken var för ett ställe som jag ska ha besökt den 6:e oktober. Jag får upp en komplett lista med tidtabeller och resväg. Först åkte jag tåg till Stockholm träffade vänner där jag tydligen fotograferade av etiketten på Christinas goda vin (nr 72401), fikade på Vetekatten, och så småningom åkte jag tunnelbana i 6 minuter till Färgfabriken där jag såg en konstutställning. Man ryser lite över Storebrors koll. Men hur lammet smakade (underbart) hemma hos Christina och vad jag kände inför utställningen på Färgfabriken (fascination) visste inte Google i alla fall, men nu är det förstås en annan sak.
År 2019 reste jag totalt 16967 km, 42% runt jorden. Man gapar av förvåning

Tre kass och en bra

 
Årets bästa TVserie har jag redan utsett men man undrar ibland varför en serie upplevs som sevärd. Jag har försökt titta på tre olika svenska kriminalserier under hösten: Den inre cirkeln (TV3), Innan vi dör (SvtPlay) och Heder (TV4). Jag har orkat högst 2 avsnitt innan jag inser att det är bortkastade timmar av mitt liv som väntar om jag ska följa dramat till slut. Det är oerhört dramatiskt, en manipulerad stadsminister, infiltration i den undre världen, övergrepp osv. Blodigt, skrikigt, gapigt, det ska vara riktigt seriöst men är bara totalt humorbefriat. Det blir inte bra och det är inget som berör min verklighet. Lägsta betyg. Ej sevärt.

Sedan hör och läser jag om den norska serien Exit (SvtPlay), tänker att den är väl lika sunkig den. Suck! Ska handla om några rätt vidriga typer i norska finanskretsar som roar sig med fest och damer, knark, sprit och prostituerade. Låter rätt jobbigt.

Jag ser tre avsnitt på raken, till min stora förvåning. Det är gapigt visst, välgjort, roligt och sorgligt och trots att jag inte köper en ny Porsche efter 9 månader, har knark i kassaskåpet eller ljuger för alla så blir jag berörd och ser fram mot fortsättningen. Därför att den tydligt resonerar om vad livet är till för, vad som är värt nåt, att hålla masken utåt mot omvärlden, att inte släppa nån riktigt in på livet. Hur ska det gå för de här typerna och deras familjer? En har redan försökt skjuta huvet av sig, stormrik och olycklig.
Den är tydligen den mest sedda Tv-serien i Norge någonsin.

Den kan jag rekommendera.

Jag en blockoman

 
Jag Tomas erkänner, jag är beroende. Jag är Blockoman. Jag är beroende av Blocket.Känner igen mig i Eva Röse i Blockets reklamfilm (se nedan.)

Att köpa begagnat hus och begagnad bil har vi ju gjort i alla tider. För att köpa begagnade böcker fick man gå till speciella affärer s.k. antikvariat. Sen var det ju Myrorna & Co där man onekligen kan göra ett och annat fynd. Men Blocket; inget slår känslan när man öppnar ett paket med nåt i ”nyskick” för en hyfsad peng. TV, Blu-ray filmer, skor, bok, laddare är några av mina senare köp.Och jag tycker inte jag behöver varken terapi eller avvänjning. Men egentligen så är  väl prylhysterin bestående bara att den tagit sig en lite miljövänligare sväng. Ny pryl begagnad eller inte ska ju fraktas runt t.ex.
Och sen har vi det där med Tradera, auktion på nätet gör det ju ännu mera spännande. Andra är beroende av sommarauktion på vischan, för mig sitter jag gärna hemma med iPad och scannar av senaste utbudet.
Idag har jag sålt en del av alla prylarna på bilden och det har klirrat till i Swish-appen.
Kashing!

 Eva Röse kommer ut