Media

Jag en audiofil – en bekännelse

Jag en audiofil - en bekännelse

 Klockan är halv tio på kvällen när en vit kombi backar upp framför trappan. Viktigt att bäravstånd är kort. Här ska langas högtalare! Ut kliver en något trött medelålders man som ska köpa mina Cheops-högtalare. Ett par betongmonster från mitten av 70-talet. Han har åkt runt i södra Sverige och hämtat betong-klenoder och ska ha i i den nybyggda villan på västkusten. Godkänd design av hustrun tydligen.
Vi tillhör båda en bespottad kategori män med en viss (skulle några säga) sjuklig läggning. Vi lider båda av audiofili och har hånats och ifrågasatts när vi söker meningen med livet i det perfekta ljudet ur en stereo. Kanske finns den i nya riktigt feta högtalarkablar?

Cheops från 70-talet
Op-amp från Californien

Killinggänget satte en röd peruk på Johan Rheborg på 90-talet och döpte honom till Farbror Barbro och när han som skolkurator ”löste problem” genom att börja prata om att ”Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet dårå” så blev han näst intill odödlig.
Pandemiåret 2020 ägnade jag som audiofil till stor del åt att odla min svaghet för intressanta ljudprylar. Det finns många därute i världen som man kan sälja till och byta grejer med! Jag har skickat och köpt grejer från söder till norr, paket från Cypern, Grekland, Tyskland, England, Rumänien, Polen osv. har hämtats ut. Audiofiler från väst (Falkenberg) till öst (Västervik) och för att inte tala om  Mjölby har fått besök av mig under året som gått.
När jag började montera och byta op-amp (se bild) på min DAC för att höra skillnad, den lilla prylen från Californien var superhet i audiofilvärlden, så kände jag att jag kanske lyssnar mer på elektroniken än musiken och varningsklockor på allvarligt missbruk började ringa.
Audiofili kan liknas vid väder/orkan-varningar och börjar relativt ofarligt men kan sluta på en helt annan skrämmande nivå.
På första nivån då har man kanske byggt egna högtalare eller köpt något riktigt häftig. Högtalare i betong tex. Den nivån uppnådde jag redan 1976.
Nivå 2 då har man kanske börjat byta ut sina enkla standardkablar mot riktigt dyra saker i 99,999% ren koppar (sant).
Nivå 3 där man ständig prenumerant på nyheter på siter som Hifitorget (som Blocket i den vanliga världen) eller HifiShark (samma fast i hela världen). Eller åker på Hifimässor både i Sverige, Norge och Tyskland. Jag erkänner!
Nivå 4 då börjar man byta ut grejer i själva apparaten, elektronik eller rör i rörförstärkare. Allt går dock att kränga vidare, smittan sprids. Då är man kanske bortom all räddning.
Nivå 5: man har uppnått hifi-nirvana och svävar bort på en ljudvåg till tonerna av favoritmusiken.

Ett par frågor inställer sig nu: Hur blev det med ljudet efter alla prov och byten. Jo då det blev en klarhet i diskant – utan att vara det minsta vasst. En naturlighet i mellanregister och inte minst en kraft och ett djup i basen som jag inte trodde var möjligt.
Så det var värt alltihopa och fråga två hur det gick för mannen som köpte mina betonghögtalare. Han blev med ens piggare inte bara av kvällskaffet och av lite hifiprat har ju aldrig skadat någon. Han satte sig märkbart gladare, piggare och rakryggad i sin Volvo för att köra de 40 milen hem genom natten. Han visste att han var nåt viktigt på spåret. Kanske själva meningen med livet?

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email

The Hives – Live in Berlin

The Hives - Live in Berlin

En av de få positiva följderna   av pandemin i kultursfären är väl att den tvingat fram oväntade lösningar att digitalt ta del av tex. en konsert. Inget nytt, stora  konserthus och klassiska orkestrar har sänt live mot betalning länge och minns jag inte fel så sände David Bowie en live konsert över Youtube för en herrans massa år sedan.
Fagersta rockbandet The Hives ger sig ut på World Wide Web Tour. De startade torsdag 21 jan i Berlin och jag var där. Eller jag var med kanske man ska säga.
The Hives stod i nån lokal nånstans. Jag satt i TV-fåtöljen. Med filt över fötterna och kaffekopp, typiskt 70+ alltså.
The Hives är väl ett typiskt live band. Fullt ös på scen. Enkel rock med hög volym och få ackord. Men Howlin´ Pelle  Almqvist & Co är kul att se. Genomblöta av svett efter få låtar

De kör hitsen men konsertpubliken kan också ringa in och önska. Samtal från Schweiz och Portugal vittnar om att de efter 25 års turnerande är stora internationellt och skaffat sig en rejäl fanbas. Det inspelade publikljudet ska enligt uppgift vara från det aktuella landet. Jag charmas och skruvar upp volymen även om musiken inte direkt är i min favoritgenre.

Här är konsertschemat under World Wide Web Tour om du vill hänga på.
Jan 21 – Berlin – 20:00 CET
Jan 22 – London – 8:00pm GMT
Jan 23 – New York – 7:00pm ET
Jan 28 – Sydney – 9:00pm AEDT
Jan 29 – São Paulo – 20:00 BRTJan
30 – Stockholm – 20:00 CET

Obs alla tider är lokala. Ska du se Sao Paolo konserten får du alltså hålla dig vaken till efter midnatt. Det kostar också en slant och du får en riktig biljett att trycka ut om du vill, köpa T-shirt som minne av konserten, chans att önska låtar osv. Kul idé även om vi alla längtar efter ”the real thing” och då menar jag inte i första hand mera The Hives utan nåt som berör mer på djupet.

 
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email

En spännande vårvinter

 
Nu kommer det tiden jag längtar som värst,  att få komma ut och stöka runt lite. Förbereda vårens odlingsstart tex. Det brukar ju vara som segast för denna pensionär från jan och en bra bit in i mars. Tur att det finns sport på TV och ett par riktiga höjdar-thrillers på SVTPlay just nu.

Kalifat har det talats om i media i mycket positiva ordalag. Välspelat och med engagerande innehåll. Ett spår handlar om ett planerat terrordåd av IS i Stockholm, ett spår om en IS-kvinna som vill hem från kriget, en IS-krigare som inte klarar av striderna, ett annat gripande spår om några tonårsflickor i förorten som förtrollas av IS-propagandan och slitningarna i familjen när flickorna vill bära slöja. Det är jättespännande och in i det sista har man ingen aning om hur allt kommer att sluta.

Bland det mest spännande jag sett överhuvudtaget på TV är den belgiska serien De Dag (The Day) i 12 avsnitt. Totalt gastkramande om ett välplanerat bankråd med gisslan som går snett. Varannat avsnitt utifrån polisens perspektiv och vartannat från rånarna och gisslans håll. Allt utspelas under en dag, därav titeln och man anar rätt snart att allt inte går som man tänkt. Grått, regnigt, slitningar inom både polis, rånare och gisslan och dolda motiv som man bara anar gör detta till en serie som man drömmer om på nätterna.

Sällan har jag varit glad över serier som dras ut i 12 sega episoder men här våndas man i avsnitt efter avsnitt, svettigt, härligt! Får inte missas!

 

42% runt jorden!

(null)

Måste erkänna att jag inte har riktig koll på varenda inställning på mitt Google-konto. Men där är jag säkert inte ensam. Det dök upp ett mail från Mr Google som påstod att jag under 2019 rest 42% runt jorden. Dessutom hade Google koll på en massa annat som jag inte visste. Tex vilka nya ställen jag besökt under året som gått, Polen och Tjeckien. Helt riktigt, förra gången jag var i Prag hette landet Tjeckoslovakien. Google var inte ens påtänkt. Dessutom vet Google att jag varit på Småängens camping, jodå där lade Staffan och jag i kajakerna en sommarkväll. Vidare på Björkebo camping och när jag klickar i mailet så dyker mina egna bilder upp och visar en trevlig fikastund ( goda tårtbitar) vid Klarälven i augusti. Man häpnar på vilken koll dom har. 

Jag har  varit på 80 platser, i 25 städer och 4 länder varav 2 var nya. Åtminstone kan jag bekräfta det sistnämnda. Men Google har fel också. Påstår att både Mjölby bibliotek och Trädgårdsföreningen i Linköping var nya höjdpunkter. Promenaden med seniorer i Trädgårdföreningen minns jag som en höjdpunkt, härligt varmt höstväder och gott fika och prat. Men ny – inte riktigt.
Men Dresden och Krakow var nya höjdpunkter, helt riktigt. 
Inte så lite skrämd blir jag också när jag kollar vad Färgfabriken var för ett ställe som jag ska ha besökt den 6:e oktober. Jag får upp en komplett lista med tidtabeller och resväg. Först åkte jag tåg till Stockholm träffade vänner där jag tydligen fotograferade av etiketten på Christinas goda vin (nr 72401), fikade på Vetekatten, och så småningom åkte jag tunnelbana i 6 minuter till Färgfabriken där jag såg en konstutställning. Man ryser lite över Storebrors koll. Men hur lammet smakade (underbart) hemma hos Christina och vad jag kände inför utställningen på Färgfabriken (fascination) visste inte Google i alla fall, men nu är det förstås en annan sak.
År 2019 reste jag totalt 16967 km, 42% runt jorden. Man gapar av förvåning