Media

Flocken

Flocken

I mars 2020 skrev jag ett blogginlägg om hur trist det var att allt var inställt. Minns hur jag tyckte att reaktionen var kanske lite överdriven, i alla fall när jag kallpratade med närboende. ”Var det inte att ta i med alla åtgärder?”. Det dör ju tyvärr en hel del i vanlig influensa också, tyckte jag. Så här 14000 döda senare så är det bara att erkänna att jag hade väldigt fel.
Nu har jag läst Flocken – berättelsen om hur Sverige valde väg under pandemin av Johan Anderberg. Den tycker jag du ska läsa om du vill ha lite perspektiv.
Johan Anderberg gör en thriller av epidemiologi, smittspridning, matematiska modeller, politiska överväganden med många inblandade. Jag slukar den.
Den är en lättsam men inte banal beskrivning av händelseförloppet runt Covid-19 från januari 2020 och framåt.
Beskrivning av de inblandade forskarna och myndighetscheferna är personliga men inte satiriska, humoristiska men aldrig hånfulla. Tex. ”Neil Ferguson är en smal 51-åring med samma syn på mode som Anders Tegnell”
Anderberg beskriver hur Sverige sakta men säkert hamnade utanför de andra ländernas strategier. Hur Sverige blev avvikaren trots att Anders Tegnell gång på gång återkom till att Sverige inte skiljer sig särskilt mycket från andra länder, det var bara det att åtgärderna i Sverige var rekommendationer och inga påbud. Det fanns naturligtvis forskare i Sverige som hade åsikter. T.ex. var det en av dem som påpekade att svenskarnas mobilitet (=smittspridning) enligt Googles data bara minskade med 7% när Löfven och Tegnell rekommenderade, när den i länder som Italien och Spanien minskade med 10 gånger så mycket. Där var det inga rekommendationer utan restriktioner.
Boken är fascinerande när man i detalj får följa utvecklingen framför allt under första halvåret 2020. De olika forskarnas bakgrund, inbördes relationer, möten, mejl-växling och gissningar. Jag minns hur man tyckte att Anders Tegnell var otroligt duktig men nu ser man att han liksom resten av forskarvärlden egentligen visste väldigt lite om virusets spridning. Tegnell hade allvarligt fel om virusets väg in i Sverige, det skulle ju knappast nå hit sa han. Fel om den andra vågen som inte skulle komma hit till Sverige eftersom vi mer eller mindre var flockimmuna efter vårens stora spridning. De länder som hade klarat sig undan bättre än Sverige under den första vågen skulle nu få det desto värre. Fel där också, vi hade högst dödstal i början av hösten. Vi i Östergötland har de senaste veckorna (april -21) legat väldigt högt jämfört med Europa. Johan Giesecke som spelar en stor roll i boken och han tyckte tvärsäkert om det felaktiga att stänga ned i grannländerna under våren -20, smittspridningen skulle vara snabb och ungefär lika i alla de nordiska länderna. Riktigt fel igen.

Johan Anderberg sitter inte inne med några tvärsäkra svar eller att vi skulle gjort så här och så här istället. Det vet ingen ännu, vad de än säger. Boken ger ett perspektiv på pandemin som jag inte fått förut. Hoppas han skriver en fortsättning när allt är över och då vill jag gärna veta varför Sverige skiljer sig så otroligt mycket i strategi och resultat från det övriga Norden.

Vill man läsa annat, t.ex. intressant statistik så hade DN i veckan siffror om överdödlighet och att Sverige ligger ganska långt under snittet i Europa. Men alla de andra nordiska länderna ligger betydligt lägre än Sverige. Norge hade lägre dödlighet under vissa månader 2020 än ett vanligt år! ?
Vill man se fakta om virusets anatomi så har Svt:s Vetenskapens värld ett sevärt program som visar detta snyggt och inte minst hur de olika vaccintyperna fungerar.
Men vill du få överblick, inte tråkigt journalistisk utan en blandning av beskrivningar och åsikter så är Flocken verkligen läsvärd.
Jag var klistrad som värsta deckaren. Vem är egentligen den skyldige?

Länk till DNs statistik från 3/5
Vetenskapens värld Vaccinen och mutationerna 26/4

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email

Jag en audiofil – en bekännelse

Jag en audiofil - en bekännelse

 Klockan är halv tio på kvällen när en vit kombi backar upp framför trappan. Viktigt att bäravstånd är kort. Här ska langas högtalare! Ut kliver en något trött medelålders man som ska köpa mina Cheops-högtalare. Ett par betongmonster från mitten av 70-talet. Han har åkt runt i södra Sverige och hämtat betong-klenoder och ska ha i i den nybyggda villan på västkusten. Godkänd design av hustrun tydligen.
Vi tillhör båda en bespottad kategori män med en viss (skulle några säga) sjuklig läggning. Vi lider båda av audiofili och har hånats och ifrågasatts när vi söker meningen med livet i det perfekta ljudet ur en stereo. Kanske finns den i nya riktigt feta högtalarkablar?

Cheops från 70-talet
Op-amp från Californien

Killinggänget satte en röd peruk på Johan Rheborg på 90-talet och döpte honom till Farbror Barbro och när han som skolkurator ”löste problem” genom att börja prata om att ”Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet dårå” så blev han näst intill odödlig.
Pandemiåret 2020 ägnade jag som audiofil till stor del åt att odla min svaghet för intressanta ljudprylar. Det finns många därute i världen som man kan sälja till och byta grejer med! Jag har skickat och köpt grejer från söder till norr, paket från Cypern, Grekland, Tyskland, England, Rumänien, Polen osv. har hämtats ut. Audiofiler från väst (Falkenberg) till öst (Västervik) och för att inte tala om  Mjölby har fått besök av mig under året som gått.
När jag började montera och byta op-amp (se bild) på min DAC för att höra skillnad, den lilla prylen från Californien var superhet i audiofilvärlden, så kände jag att jag kanske lyssnar mer på elektroniken än musiken och varningsklockor på allvarligt missbruk började ringa.
Audiofili kan liknas vid väder/orkan-varningar och börjar relativt ofarligt men kan sluta på en helt annan skrämmande nivå.
På första nivån då har man kanske byggt egna högtalare eller köpt något riktigt häftig. Högtalare i betong tex. Den nivån uppnådde jag redan 1976.
Nivå 2 då har man kanske börjat byta ut sina enkla standardkablar mot riktigt dyra saker i 99,999% ren koppar (sant).
Nivå 3 där man ständig prenumerant på nyheter på siter som Hifitorget (som Blocket i den vanliga världen) eller HifiShark (samma fast i hela världen). Eller åker på Hifimässor både i Sverige, Norge och Tyskland. Jag erkänner!
Nivå 4 då börjar man byta ut grejer i själva apparaten, elektronik eller rör i rörförstärkare. Allt går dock att kränga vidare, smittan sprids. Då är man kanske bortom all räddning.
Nivå 5: man har uppnått hifi-nirvana och svävar bort på en ljudvåg till tonerna av favoritmusiken.

Ett par frågor inställer sig nu: Hur blev det med ljudet efter alla prov och byten. Jo då det blev en klarhet i diskant – utan att vara det minsta vasst. En naturlighet i mellanregister och inte minst en kraft och ett djup i basen som jag inte trodde var möjligt.
Så det var värt alltihopa och fråga två hur det gick för mannen som köpte mina betonghögtalare. Han blev med ens piggare inte bara av kvällskaffet och av lite hifiprat har ju aldrig skadat någon. Han satte sig märkbart gladare, piggare och rakryggad i sin Volvo för att köra de 40 milen hem genom natten. Han visste att han var nåt viktigt på spåret. Kanske själva meningen med livet?

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email

The Hives – Live in Berlin

The Hives - Live in Berlin

En av de få positiva följderna   av pandemin i kultursfären är väl att den tvingat fram oväntade lösningar att digitalt ta del av tex. en konsert. Inget nytt, stora  konserthus och klassiska orkestrar har sänt live mot betalning länge och minns jag inte fel så sände David Bowie en live konsert över Youtube för en herrans massa år sedan.
Fagersta rockbandet The Hives ger sig ut på World Wide Web Tour. De startade torsdag 21 jan i Berlin och jag var där. Eller jag var med kanske man ska säga.
The Hives stod i nån lokal nånstans. Jag satt i TV-fåtöljen. Med filt över fötterna och kaffekopp, typiskt 70+ alltså.
The Hives är väl ett typiskt live band. Fullt ös på scen. Enkel rock med hög volym och få ackord. Men Howlin´ Pelle  Almqvist & Co är kul att se. Genomblöta av svett efter få låtar

De kör hitsen men konsertpubliken kan också ringa in och önska. Samtal från Schweiz och Portugal vittnar om att de efter 25 års turnerande är stora internationellt och skaffat sig en rejäl fanbas. Det inspelade publikljudet ska enligt uppgift vara från det aktuella landet. Jag charmas och skruvar upp volymen även om musiken inte direkt är i min favoritgenre.

Här är konsertschemat under World Wide Web Tour om du vill hänga på.
Jan 21 – Berlin – 20:00 CET
Jan 22 – London – 8:00pm GMT
Jan 23 – New York – 7:00pm ET
Jan 28 – Sydney – 9:00pm AEDT
Jan 29 – São Paulo – 20:00 BRTJan
30 – Stockholm – 20:00 CET

Obs alla tider är lokala. Ska du se Sao Paolo konserten får du alltså hålla dig vaken till efter midnatt. Det kostar också en slant och du får en riktig biljett att trycka ut om du vill, köpa T-shirt som minne av konserten, chans att önska låtar osv. Kul idé även om vi alla längtar efter ”the real thing” och då menar jag inte i första hand mera The Hives utan nåt som berör mer på djupet.

 
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email

En spännande vårvinter

 
Nu kommer det tiden jag längtar som värst,  att få komma ut och stöka runt lite. Förbereda vårens odlingsstart tex. Det brukar ju vara som segast för denna pensionär från jan och en bra bit in i mars. Tur att det finns sport på TV och ett par riktiga höjdar-thrillers på SVTPlay just nu.

Kalifat har det talats om i media i mycket positiva ordalag. Välspelat och med engagerande innehåll. Ett spår handlar om ett planerat terrordåd av IS i Stockholm, ett spår om en IS-kvinna som vill hem från kriget, en IS-krigare som inte klarar av striderna, ett annat gripande spår om några tonårsflickor i förorten som förtrollas av IS-propagandan och slitningarna i familjen när flickorna vill bära slöja. Det är jättespännande och in i det sista har man ingen aning om hur allt kommer att sluta.

Bland det mest spännande jag sett överhuvudtaget på TV är den belgiska serien De Dag (The Day) i 12 avsnitt. Totalt gastkramande om ett välplanerat bankråd med gisslan som går snett. Varannat avsnitt utifrån polisens perspektiv och vartannat från rånarna och gisslans håll. Allt utspelas under en dag, därav titeln och man anar rätt snart att allt inte går som man tänkt. Grått, regnigt, slitningar inom både polis, rånare och gisslan och dolda motiv som man bara anar gör detta till en serie som man drömmer om på nätterna.

Sällan har jag varit glad över serier som dras ut i 12 sega episoder men här våndas man i avsnitt efter avsnitt, svettigt, härligt! Får inte missas!