Natur

Final vid fågelbordet

Tur att nåt fungerar likadant som varje år, trädgård och natur. De sista fågelfröna och talgbollarna går åt snabbt till vårystra fåglar vid matningen.
Överst till vänster: större hackspett, grönfink (hanne)
På marken: stenknäck (hanne), gulsparv (hanne)

Jag hoppas vi ses nästa vår igen, pippina och jag. I övrigt är det rätt trist och tomt tycker jag. Längtar efter människor som man känner och inte bara främlingar som försöker ta omvägar på ICA för man inte vill komma för nära.
Längtar efter otvungen grillning på altanen med ett glas rött och muntert munhuggande. Vad härligt det ska bli att ses igen på andra sidan.

 

November, promenad

 

När jag började blogga sommaren 2015 (!) var nog tanken att det skulle vara mera foto än text. Nu är texterna längre och mer innehållsrika men i novembergråa vecka 47 är det svårt att vara kreativ och på topp. Det får bli en bild från Boren. Ett besök i affären och en promenad innan ljuset försvinner helt.

 

Djur och natur

 

Olga Tokarczuks roman figur Janina Duszejko i ”Styr din plog över de dödas ben” gör mig sällskap i höstsolen, via ljudbok i hörlurarna medan jag räfsar ihop de flesta av alla fruktträds- och björklöv som nu ligger i drivor på min tomt. Jag behöver inte ha en välstädad gräsmatta men det värsta ska till komposten. Fru Duszejko i romanen är lite av en knäppskalle, men klok och älskar djur. Jag kanske inte älskar alla djur, tex. är ju fladdermus lite läskiga. En vaknar till liv när jag räfsar och ägnar ett par timmar åt insektsjakt. Fascinerande att se precisionen när höstflugorna på fasaden blir mat. Det ser man ju inte under mörka sensommarkvällar, man hukar lite förskräckt utan att se så mycket. Detta ganska örädda exemplar vilar en stund på husväggen innan den far vidare.

Och visst delar man fru Duszejkos facination för djur, hararna har det senaste åren varit talrika men nu har en stilig räv satt stopp för det. Att hämta tidningen på morgonen och se en räv jaga sork på gärdet bredvid är inte så dumt.  Rådjuren har varit få de senaste åren men härom veckan stod en ung bock och glodde på mig och en eftermiddag var den framme och tuggade fallfrukt. Fallfrukt försöker man ju ta bort så inte vildsvinen dyker upp. Vid ett par tillfällen har jag saktat in bilen kvällstid när en väldig grå skugga i form av en ett ensamt vuxet svin korstat min väg bara nån km hemifrån. Dom vill jag inte ha i gräsmattan.

Men djur får gärna finnas i min närhet det påminner ju mig om varför man trivs här på landet, årstidernas växlingar, naturen som omger dig i sol och höstmörker.

 

 

Sensommar

Stilla varma dagar i slutet av augusti. Fåglarna har tystnat. Ingen anledning till att lägga energi på fågelsång. Häckning och matning är förbi, nu gäller det att vila och äta upp sig inför höst, flytt eller vinter.

En amiralfjäril håller till runt min altan och landar till och med på mina kläder. Amiral var en ovanlig fjäril på 60-talet när jag lärde mig och fångade många fjärilsarter på somrarna. Sedan 90-talet är den en vanlig gäst i Sydsverige. En immigrant från de lägre alpsluttningarna, men de som finns här nu är antagligen avkomman till de som var tidiga invandrare i maj eller andra generationen av de som flyttar norr ut i juli-augusti och som förökar sig på vägen. En stor och grann fjäril som flyger runt i min trädgård. Man ser ingen skillnad på hane eller hona med blotta ögat men nog är det en hane som håller sitt revir på några kvadratmeter i min trädgård. Helst landar han på grenen där det hänger ett halvdussin plommon som sett bättre dagar. Suger girigt på fruktsaften som den inte verkar kunna få nog av. Helt okunnig om att snart är hösten här och det är alldeles för sent att flytta söderut. De flesta av amiralerna kommer aldrig iväg utan somnar in på nån trädstam eller i en buske förhoppningsvis nöjd med livet och några härliga sommardagar.