Resor

Nu och då 2

(null)

Man är del av nåt som man egentligen tycker rätt illa om. Världsturismen. För 15 år sedan var det bara att kliva på transferbussen från Beauvais flygplats utanför Paris, när jag skulle hem igen minns jag stressen att inte hitta returbussen vid Porte Maillot. Jag minns hur Mona Lisa hängde i en korridor bland andra tavlor, bakom glas men ändå. När jag var Florens en dag april 2018 jämförde jag också med besöket 10 år tidigare. En katastrof, mängder med stora grupper turister drog omkring med sina guider i det historiska centrum dit alla måste.

Nu går bussarna från Beauvais från en stor terminal, kösystemet är välorganiserat, busslast efter resenärer matas in i Paris. När man ska hem och kliver upp från metron finns tydliga skyltar och det är omöjligt att missa.
Paris står ändå rycken. Det är så stort så att det verkar kunna svälja det mesta. Mysigt med alla kvarter med vackra gamla hus, kaféer där parisare blandas med alla andra. 
Så har man en gång fått smak för stora världen så är det ju väldigt svårt att avstå. Så även om knän och fötter inte är som förr dom heller så blir det nog fler resor i år. 
Och jag kommer inte att vara ensam turist där heller.

Ny energi

 
När jag tar min dagliga motionspromenad så träffar jag just nu på den ena grävskopan efter den andra. 4-5 st ägnar sig åt ett intensivt grävande inom någon kilometer hemifrån. Grannen gräver nytt avlopp men mest är det Vattenfall som äntligen ger lite valuta för alla kronor vi betalat in som nätavgifter, den kostar numera lika mycket som själva elen. Trots detta begåvas vi häromkring med många täta strömavbrott, men nu verkar de ha tagit sig i kragen. Gamla ledningar som ligger här och där under gärdena runt Klockrike ska ersättas med nya ledningar. Äntligen! Sämre kan det i alla fall inte bli. Energin är väl den samma som förut men kablarna blir alltså nya.
Det är lite tvärtom med Bloggaren. Ledningarna är gamla men lite ny energi får man försöka hitta där man kan. Själv ska jag se om en långhelg i Paris kan ge lite ny livslust i den gamla kroppen. Får hoppas bara att de franska stridbara fackföreningarna håller sig lite lugna, metron, pendeltåg (RER) går i stort som vanligt nu efter en rekordlång konflikt men ibland slår de fortfarande till med aktioner som får en stillsam svensk att blekna. Kommande helg blir spännande men hoppas på att få studera utsökt konst och inte skyltar på franska om inställda tåg och stängda metrostationer.
Om du håller tummarna så rapporterar jag från kontinenten. Deal?

 

På nattåg i Europa

(null)

Vi har under 1,5 vecka provat på ett antal olika transportsätt på vår Interrailresa i centrala och östra Europa. En liten jämförelse på ett par nattåg är på sin plats.
Det enda nattåget ut ur Sverige drivs av Snälltåget från Malmö till Berlin över Sassnitz med färja.
I Europa finns förstås flera, vi har provat på tjeckiska/polska järnvägens nattåg mellan Prag och Krakow.
Så här utfaller den jämförelsen:
Prismässigt
Snälltåget: dyrast men håller tidtabellen
Poltrain: halva priset på ett ungefär för en nästan lika lång resa men som blir försenad, inget vi har något emot eftersom vi slipper kliva upp i ottan.
Personal
Snälltåget: konduktören gör nog vad hon kan för att göra resan dräglig men…
Poltrain: vi har egen konduktör, en ung man som informerar och börjar med…
Service
Poltrain: Vår konduktör börjar med att ta upp beställning till frukost. Vi gapar av förvåning, dessutom ingår det i biljetten . Svart te, jasmin eller fruktte, eller kanske kaffe? Dessutom ett paket med tandborste/tandkräm, handduk, öronproppar och
tofflor! Dusch finns på toa några meter bort.
Vi har alltså en egen sovkupé för 2 där allt är bäddat och klart när vi kommer, med eget handfat.
Snälltåget: Bädda och fäll ned säten själv, upptäck skiten längst in!
Övrigt:
Snälltåget: + 33 grader i en kupé för 6, usch.
Poltrain: AC !
Sammanfattningsvis: man skäms över att vårt enda nattåg till kontinenten ska ha en så usel standard, man står ut men inte mer. Färden mellan Prag och Krakow blir ett minne av lyx, trots att vi åkte 2:a klass!

Spårvagnar

(null)

  
Visst är dom trevliga, spårvagnar. Vi passerade den mäktiga staden Dresden och nu vid Moldau – Prag; båda har nya och en del gamla spårvagnar. Vi anlände till Prag och på inrådan av en informatör så tog vi Metro till vårt hotell, tyvärr åt helt fel
håll. Du vet hur det är, rulltrappor, skyltar, perronger, mängder med människor och man går och går och hoppas på det bästa, men man ser inget av staden. 
Spårvagnar det är grejer det, smidigt, snabbt och ibland rena sightseeingturen. Ta linje 22 till exempel. Går från vårt hotell förbi en kanonrestaurang ”Slavia”, över Moldau till Mala Strana där det finns både Kafkamuseum och Lennonmur. Det blir spännande.
Kafka för man vet ju aldrig om man kommer ut eller mal runt i en evig papperskvarn och Lennonmur för att den blivit nån slags symbol för frihetskamp under Pragvåren 1968 och nu i HongKong.
Men det är en liten sak jag undrar, hur svänger dom – spårvagnarna, vanliga tåg har ju växlar men två spårvagnar kör efter varandra och en går rakt fram och en annan linje svänger. Hur går det till?
En stillsam undran från en östgöte på resa i Europa.