Saker man kan göra som pensionär

Innan man blir riktigt gammal

 

Det gäller att passa på innan det är för sent sa en god vän (70+) som just köpt en röd Chevrolet Corvett. Han hade sålt sin trygga VW Passat och berättade att han alltid drömt om en Corvette.
Jag drömmer inte om nått amerikanskt vrålåk med V8, men nog tänker man tanken att det gäller att göra  vissa saker innan kropp eller huvud inte klarar av omvärlden lika bra som förr.
Tex det här med att måla om ett innertak som befinner sig som högst 3,9 m över golvet. Så jag har byggt en stabil arbetsplattform att stå på, står ett par meter upp och greppat tag i diverse verktyg och pensel. Inga vingelolyckor, bara vält en skurhink på golvnivå. Men man är medveten om att det är nog balansen som först börjar tackla av. Men tar man det lugnt säkert och tryggt så går det bra. och nöjd blir man över att fortfarande klara av hantverksarbete.
Sa jag att det blir riktigt fint, imorgon slutstrykning av den sista biten takpanel.
 

Såga, skruva, snickra!

 

 
 
Våren har triggat igång snickargenen hos bloggaren. Förra året blev det ett fint växthus, i år mindre men flera småprojekt. Det började med kompostrenovering i mars, när det började likna vår första gången. Fortsatte med annat jag inte visste att jag behövde. Trädgårdsportal/pergola och så hade jag ju 500 tegelstenar som blev en trädgårdsmur på några meter.
Senaste inte nödvändiga idé att förverkliga, två bastanta trädgårdsbehållare för plasturnor. Varenda lågpris- trädgårdshandel är ju fylld med plastkrukor för en ringa peng så här års. Men mina håller om inte kärnvapenattack från NordKorea så för jordbävning (minst 8 på Richterskalan). Och så var det ju så roligt att fylla dagar med helt onödiga småsnickerier. Får man tycka att det blev lite snyggt med Arts & Craft inspirerad stil?

Snickra bör man annars dör man…

 
Lusten att bygga och snickra ärvde jag nog av min pappa. På sjuttiotalet minns jag bruna fåtöljer med gröna manchesterkuddar. De höll inte så länge. Många varianter på stereobänkar har det blivit. Minns en jättekonstruktion som rymde förstärkare, alla skivor och inbyggd belysning från samma period. Den krävde flera man vid förflyttning och krossade armaturen i åtminstone en trappuppgång när spånskivorna skulle byta bostad.
Nu går det lite bättre, man har lärt sig en del, men det är lika roligt att hitta på och försöka göra nåt användbart. Några bra maskiner, en bra lokal och rejält med tid så..
Just nu står denna konstruktion i min lilla snickarverkstad och blir väl klar om nån vecka eller så. Det ska bli ett  ΨšΩφφæΓ.

Nytt år…

 
Då passar det ju bra att rensa gamla jobbpapper. Ja du läste rätt. Min jobbportfölj har stått under ett oanvänt skrivbord i 1 ½ år , med planeringsschema för vecka 22 och v 23 och allt, dvs veckorna innan det stora sommarlovet tog vid. Då jag blev pensionär.
Fortsatte med mina högar av gammalt bedömningsmaterial och hör och häpna pärmar med tips i ämnen jag inte undervisar i sedan förra seklet. Vet inte varför allt blivit stående, en säkerhetslina bakåt, uitifall att? Men nu vet jag att jag aldrig kommer att stå i ett klassrum igen, mitt liv som pensionär trivs jag med. Lärarjobbet är över, för alltid. När en god vän suckade över rättnings/bedömningshögarna som väntade på honom härom veckan på så minns jag alltför väl ångesten över att komma igång med hemmahobbet, ofta sö fm, att aldrig vara rktigt ledig i jobbveckorna. Det saknar jag verkligen inte!
Så röjningen runt och under skrivbordet fortsätter. Ett skrivbord som bara är avställningsyta behöver ju inte stå där , man kanske skulle göra om det här utrymmet till nåt annat… nåt projekt måste man ju ha.