Teknik

Jag en audiofil – en bekännelse

Jag en audiofil - en bekännelse

 Klockan är halv tio på kvällen när en vit kombi backar upp framför trappan. Viktigt att bäravstånd är kort. Här ska langas högtalare! Ut kliver en något trött medelålders man som ska köpa mina Cheops-högtalare. Ett par betongmonster från mitten av 70-talet. Han har åkt runt i södra Sverige och hämtat betong-klenoder och ska ha i i den nybyggda villan på västkusten. Godkänd design av hustrun tydligen.
Vi tillhör båda en bespottad kategori män med en viss (skulle några säga) sjuklig läggning. Vi lider båda av audiofili och har hånats och ifrågasatts när vi söker meningen med livet i det perfekta ljudet ur en stereo. Kanske finns den i nya riktigt feta högtalarkablar?

Cheops från 70-talet
Op-amp från Californien

Killinggänget satte en röd peruk på Johan Rheborg på 90-talet och döpte honom till Farbror Barbro och när han som skolkurator ”löste problem” genom att börja prata om att ”Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet dårå” så blev han näst intill odödlig.
Pandemiåret 2020 ägnade jag som audiofil till stor del åt att odla min svaghet för intressanta ljudprylar. Det finns många därute i världen som man kan sälja till och byta grejer med! Jag har skickat och köpt grejer från söder till norr, paket från Cypern, Grekland, Tyskland, England, Rumänien, Polen osv. har hämtats ut. Audiofiler från väst (Falkenberg) till öst (Västervik) och för att inte tala om  Mjölby har fått besök av mig under året som gått.
När jag började montera och byta op-amp (se bild) på min DAC för att höra skillnad, den lilla prylen från Californien var superhet i audiofilvärlden, så kände jag att jag kanske lyssnar mer på elektroniken än musiken och varningsklockor på allvarligt missbruk började ringa.
Audiofili kan liknas vid väder/orkan-varningar och börjar relativt ofarligt men kan sluta på en helt annan skrämmande nivå.
På första nivån då har man kanske byggt egna högtalare eller köpt något riktigt häftig. Högtalare i betong tex. Den nivån uppnådde jag redan 1976.
Nivå 2 då har man kanske börjat byta ut sina enkla standardkablar mot riktigt dyra saker i 99,999% ren koppar (sant).
Nivå 3 där man ständig prenumerant på nyheter på siter som Hifitorget (som Blocket i den vanliga världen) eller HifiShark (samma fast i hela världen). Eller åker på Hifimässor både i Sverige, Norge och Tyskland. Jag erkänner!
Nivå 4 då börjar man byta ut grejer i själva apparaten, elektronik eller rör i rörförstärkare. Allt går dock att kränga vidare, smittan sprids. Då är man kanske bortom all räddning.
Nivå 5: man har uppnått hifi-nirvana och svävar bort på en ljudvåg till tonerna av favoritmusiken.

Ett par frågor inställer sig nu: Hur blev det med ljudet efter alla prov och byten. Jo då det blev en klarhet i diskant – utan att vara det minsta vasst. En naturlighet i mellanregister och inte minst en kraft och ett djup i basen som jag inte trodde var möjligt.
Så det var värt alltihopa och fråga två hur det gick för mannen som köpte mina betonghögtalare. Han blev med ens piggare inte bara av kvällskaffet och av lite hifiprat har ju aldrig skadat någon. Han satte sig märkbart gladare, piggare och rakryggad i sin Volvo för att köra de 40 milen hem genom natten. Han visste att han var nåt viktigt på spåret. Kanske själva meningen med livet?

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email

SMART ECO System?

 
 
Först var det duschdörren som hängde ”på trekvart”. En 2 mm tunt gods i ett av hjulfästena på dörren hade helt enkelt gett upp efter 17 år. Men den svenske tillverkaren hade reservdel, inte gratis men snart hade jag rätt del på plats igen. Så ska det vara, reservdel på lager, lätt att ersätta.
Sedan lade frysen av. Först blir det förstås panik när det gäller innehållet, allt från sommarens sockerärtor, hembakt bröd till färdiglagade varor måste räddas. När det är gjort så övergår man i fasen då man svär över att en 5,5 år gammal kyl/frys kombiskåp inte håller längre. Samsung service tycker dock att det ska undersökas och ev. så räcker det med en mindre reparation. Hoppet stiger om ett hållbarare samhälle.  Försäkringsbolaget är snabbt och ”oknepigt”, teknikern som kommer har aldrig hört att det skulle vara så enkelt som att bara byta en sensor. Han gör sina undersökningar och mäter med en app i telefonen och konstaterar lakoniskt, liksom jag: ”Jag undrar vad det kan vara för fel”. Så ett kylskåp med en inte helt pålitlig frysdel går till återvinning. Så komplicerat är det väl inte? All vitt stål och plåt och annat material till tippen! Bedrövligt. Jag är ett tydligt exempel på det som undersökningar visar, att vitvarors hållbarhet har sjungit rejält de senaste decennierna. 
Jag är också ett tydligt exempel på en annan trend. Antalet viltolyckor med dovhjort ökar kraftigt i Östergötland. Jag körde på en i december. Den var redan död sedan några sekunder, mötande bil hade redan sett till detta. Hjorten är ”beyond repair” men min bil ser helt ok ut, nästan. Det visar sig att bilen blir stående i 2 månader på verkstad. Långa köer, många viltolyckor. Försäkringsbolaget är igen både tillmötesgående och lättarbetat.
Men allt detta hände förra året, nu är nytt år och nya grejer ska in. 
Brings lastbil är redan på väg. Suck.

Besök av Rama – Oumuamua

 
Först gav dom det här objektet i rymden en tråkig siffer/bokstavskombination som namn, men när det visade sig vara något mycket spännande blev Rama ett arbetsnamn. Möte med Rama av Arthur C Clarke är en science fiction klassiker som står i min bokhylla och väntar på att bli läst på nytt. Berättelsen om ett mystiskt okänt föremål som närmar sig jorden, avlångt och cylindrisk fascinerade då och denna nya himlakropp fick nu många astronomer att kippa efter andan.
Ett eget namn fick det med hjälp av befolkningen på Hawaii, där teleskopet som upptäckte den står. (bilden)
Oumuamua – en spejare, budbärare från långt borta för länge sedan.
Det visar sig att Oumuamua passerade relativt nära  ( med astronomiska mått) jorden och ingen upptäckte den då i oktober 2017, först tre dagar senare. En konstig form flera hundra meter lång, ett rörelsemönster, en bana runt solen där den sedan accelererade ut ur vårt solsystem ledde forskarna till: den kommer inte från vårt solsystem, den är antagligen en sten, klippa som kastats ut ur en explosion av någon sort, men man kan inte utesluta att den är konstgjord. Den skulle kunna vara ihålig eftersom den accelererade så snabbt ut ur solsystemet, 30 km i sekunden!
Hoppsan, där hajar man till. En spejare, en budbärare utifrån. Hur coolt vore inte det. Och vad säger att rymdfarkoster ska vara blanka, jämna och cylinderformade som i Clarkes bok.
En kommentar jag läste på nätet föreslår:
”We should build a wall around our solar system.  We can´t let illegal migrant asteroids get into our solar system. Let Mexico pay for it.”
 😂
 
 
Lite mera faktabaserat och seriöst är detta TED-talk med Karen Meech.